Göteborgsposten – 25 juni 1869, sida 1

der tåget, ett nödvändigt försigtighetsmäått i denna 4 skara af ungdomliga, oroliga och glada själar. Emellertid höll man icke i längden så fasligt noga på de stränga instruktionerna, hvilket dock icke bindrade att tåget rörde sig framåt temligen hurtigt samt hela tiden i stor ordning och utan några störande afbrott. Här och der stannade man och betraktade omgifningarne, som i det något kulna men stilla vädret togo sig friska och giönskande ut. Här och der hördes en sång, en helsning från van till vagn, några afbrutna toner från musiken, öfverallt vid vägen sågos flaggor eller nyfikna åskådareg upper; här cch der var en äreport upprest; oefterhand som man när; made sig Berumsåsarne klarnade vädret, der vägens egentliga stigning vidtager gjorde man e!t längre uppehäll och alla stego ur vagnarne till en del för att proviantera ur den försigtigtvis privatim medförda i matsäcken, ty under sjelfva resan skulle enligt Åreg-— lementet blott en enda gemensam måltid serveras. Svart satte sig tåget åter i rörelse och allteiter som stigningen tilltog blef de gåendes antal allt större; j några gjorde små utflygter till fjeldknatterne eller ut bland tufvorna för att samla stenar, ljungbliommor 0. s. v. Tåget rörde sig allt hastigare framåt ju mera man närmade sig den punkt hvarest den storartade utsigten skulle öppna sig; man reste sig upp i åkdonen och just som de första vagnarne iullade fr fjällskrefvan, och Ringerike och Tyrisjorden lågo stilla nedanför, bröt solen för andra gången fram genom molnen — första gången var det vid Sandviken, hvarest den mottogs med hurrarop från vagn till v-gn. Utan att stanna gick tåget utföre och i de många vackra slingringar vägen gör utmed fjällets sidor syntes vagnaraderna då och då hksom möta hvarandra, man viftade till hvarandra med mössor och näsdukar och hela tåget bade det lifligaste utseende, då det slutligen i en oöfverskådlig rad rullade ner på chuusscen, som, tack v. re regnskurarne, icke dammade det minsta — en för dagens anordningar synnerligen lycklig omständighet. Då de första vagnarne stannade vid Ne, hvarest ögat möttes af ett dukadt bord, hade sutet af tåget ännu icke bunnit fram ur fjällskrefvan uppe på berget och de sista vagnarne kommo ner till Nes en god timma efter de första. På Nes mottogs man af en deputation af sestkomitn i Drammen, hvilken till alla deltagarne som festmärke utdelade gröna band, på hvilka lästes: Drammen 158, 19 Juni — Studentermödel 1569. I samma ögonblick som frukosten skulle börjas, kom det åter en regnskur och en del af de bekanta episoderna vid konungens af Danmark fest på Fredensberg uncer 1862 års studentmöte upprepades här. Till en början sökte man sin tillflykt under borden; emeliertid dröjde det icke länge sörr än skuren gått öfver, solen kom åter fram och paraplyerna lörsvunno. Följande Spisevisegjorde mycken lycka: Spisevise. Frem gik vort Tog langsmed bratte Biinker Dybt nede Tyrisjords Bolger blinker. Af Sang det ljomer i Fjeld og Skog. — Nu stop! Her standser det lange Tog. i i i i i i I H i Hvor Nesset breder sin grönne Slette, Paa tyrkisk Vis vi tilbords os sweete. Der velder frem af Naturens Skjöu Seks Tusind duftende Smörrebröd. Höit Loft har Salen; desbedre Sangen Kan löfte sig til Tallerkenklangen. Med grönt Betrick vore Möbler stan, Og Lofstets Bredder er himmelblaa. Med en Ret Mad vore Bo:de dakkes. Vi haaber nok vore Gjmster tickkes I Kjögemestre fölg Landsens Skik Og rek til Gjesten en Lelskedrik! Af Fugl og Fisk findes Exemplarer. Dog — Fuglen over vort Hoved farer, Oz Fisken smutter i Fjordens Tang; Den bad sig undskyldt for denne Gung. En fete champetre vi nyde sammen; Og er den landlig — saa tenk paa Drammen! Desuden Norefjeld der 1 Vest Ferverer Is af sin Vinterrest. Dercf:er höllos mångfaldiga tal och skålar i bunden och obunden form. Tryckta verser af IIOStrup, Gödecke och Björnetjerne Björnsson utdelades och afsjöngos af de resp. nationernas sångkörer. Efter omkring 13 timmas uppehåll på Nices bröt man åter upp och tågade ner till stranden, hvarest en med flaggor och vimplar smyckad ångbåt låg sadig att föra studenterna öfver sjön till Vikersund. Då ångbåten emellertid icke kunde rymma alla, fick den två stora pråmar i slåptåg, och under sång och huttarop drog man fram öfver den stilla, blanka vattnytan. Ombord på ängsertyget utdelades en Sang rna Tyrifjorden, författad på Landsmaalett till Kjernlfs Brudeferd af Jauson (förf. till Han og Ho m. fl.) Till vikersund ankom tåget kl. 4 e. m. och mottogs af boörtidskläådaa damer, blomsterkastning och omätligt jubel. Ändtligen kom man in i jernvagskaupåerna och nu gick det raskt framåt genom det vackra landskapet längs elfven till Drammen, dit man enligt :eglementet borde ha anlåndt redan kl. 24, men först kom kl. 6. En tillämnad procession från torget till kyrkan måste med anledning häraf inh beras och festbalen, som också började senare än ämnadt var, förlängdes från kl. 1 till 2 på natten, På jernbanhallen, som var särdeles festligt smyckad, blef man mottagen af sina värdar i Drammen, hvilka man straxt följde antiogen i vagn, till sots eller ombord på små ångbåtar till de olika delarne i ataden, bvars befolkning öfverallt syntes vara på benen. Kl. 9 på aftonen samlades man under den herrligaste väderlek i Drammens park till en sor fest, uran tvifvel i alla hänseenden resans mest lyc kade moment. Parkanläggningen egnade sig särdele väl för en fest i det frin, en talarestol var upprest, i dess närhet musikläktaren, flaggor öfverallt och i ena ändan af parken var det nyligen uppförda Ridehusets stora och vackra lokal på ett lyckadt sätt omskapan till en balsalong. Gaslagor i kron r och guirlander — -— — — ...