Göteborgsposten – 25 juni 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ööfvers. fr. Franskan.) — Saktare! .. afbröt Chanlouincau, tala saktare! .. Ja ett af dessa bref kan rädda en lifdömd ... — Olycklige! . Hvarföre dröjer ni då att begagna er deraf? ..Den kraftfulle bonden skakade sorgset på hufvudet. — Är det möjligt att ni någonsin skulle älska mig? enkelt. Nej, det är det icke. Jag vill derföre ej lefva. Hvilan i jorden är afundsvärd då man lider mina qval. För öfrigt har jag blifvit rättvist dömd. Jag visste hvad jag gjorde då jag lemnade Recheheden med en dubbelbössa öfver axeln och en sabel instucken i mitt bälte. Jag har ingen rättighet att boklaga mig. Men oskickliga eller orättrådiga domare ha dömt en oskyldig . . — Baron dEscorval. — Ja, ... Maurices far... Hans röst förändrades då han uttalade namnet på denne andre, hvars lycka han skulle ha velat betala med tio lif om han egt dem. — Jag vill rädda honom, tillade han, jag kan det. sade han — Forts. fr. N:o 141.