tryckning, som regeringen utöfvat till förmån sör hr Chartrouse, skulle hr Pelletan äfvenledes blifvit vald i Arles. Vi anteckna detta såsom särdeles betecknande för ställningen och sakernas utveckling i Frankrike, der regeringen sålunda ser sig mer och mer i stånd att frigöra sig från det presterliga inflytandet. Alldenstund en dylik emancipation endast skall sätta regeringen mera i stånd att kunna inslå ett konstitutionelt styrelsesystem, anse vi den betydelsefull. Den är det äfven i afseende på den yttre politiken, ithy att den skall göra det möjligt för kejsar Napoleon att snart nog utrymma Rom, hvarigenom han skall kunna göra sig viss om Italiens allians, eller åtminstone om dess neutralitet, i händelse det skulle komma till ett krig med Preussen, hvilket senare sålunda jemväl skall nödgas att i sina framtidsplaner taga dessa omständigheter med i räkningen. Följande uppgifter från Paris må här meddelas: Paris d. 13 Juni, på natten. Boulevarderna företedde denna natt ifrån Madeleinekyrkan ända till Bastiljen sin vanliga anblick. Såväl samtliga kafföerna som butikerna voro öppna och cirkulationen fri. KI. 10 egde en solkskockning rum vid mynningen : t Faubourg Montmartre, hvilken dock genast undertrycktes af borgare och polissergeanter. Kavalleripatrullerna emottogos med ropen: Lefve kejsaren! ned med de upproriska! En talrik menniskomassa var samlad ända till midnatt, då boulevarderna började att återfå sitt vanliga utseende. Några excesser afhöras nu ej från någon stadsdel. D. 14 Juni. Journal Officiel skrifver angående de oroligheter, som egt rum i Paris, Nantes, Bordeaux och S:t Etienne: Myndigheterna voro väl underrättade om, att ett visst parti hade, upphetsadt af flera tidningar, beslutat de tumult, som egde rum d. 6 och 7 d:s. Vidtagna försigtighetsmått förhindrade agitationerna ifrån att erhålla en mera allvarlig vändning. Det är rättskipningens pligt att taga reda på upphofsmännen och organisatörerna och att genom bevisens sammanställning och öfverensstämmelse ådalägga, att en utgrenad förbindelse torde bestå mellan de olika rörelsernas upphofsmän. Det officiela bladet bekräftar derefter det tålamod, den fasthet och hofsamhet, hvarmed myndigheterna gått till väga, och tillägger: Regeringen behöfde ingenstädes göra bruk af sina vapen, hvilket skulle, om det varit nödvändigt, blifvit at en afgörande och förfärlig effekt. Det förtjenar enligt dessa officiela yttranden antecknas, att regeringen tror sig veta eller åtminstone låtsar så som om en stor sammansvärjning funnits, hvilken hon var besluten att, i händelse af behof, med vapenmakt qväfva, och detta på ett sätt som kunde bli förfärligt och, för att begagna ett officielt och expressivt uttryck, emedan det i sig innebär så mycket — afgörande. De fyra deputerade i Paris, Jules Simon, Bancel, Picard och Gambetta, mottaga, såsom man kunde förutse, de på dem fallna valen i de stora provinsstäderna. Härigenom bli således fyra platser lediga i Paris, och såsom kandidater till dessa nämnas nu bl. a Rochefort (i den starkt socialistiska första kretsen), Emanuel Arago, Lavertujou och Glais Bizoin. En viss Cluseret, som kallar sig amerikansk rgeneral, men under alla omständigheter är amerikansk borgare och tyckes hafva spelat en viss roll som anstiftare af radikala demonstrationer, har utvisats ur staden. Rörande den stora demonstrationen i Paris sistlidne Fredag å Boulevard Montmarire skrifver ett ögonvittne, att den ofantliga menniskomassan, hvilken uppskattas till 150,000 nersoner hvaribland många avinnor och barn.