Göteborgsposten – 15 juni 1869, sida 1

aQ sinnade darra! Beträffande rebellerna, skall lagens svärd drabba dem! .. Det var ej långt, men hvarje ord var en hotelse. Hvad som isynnerhet uppväckte farhågor hos abbå Midon var, att den civila domstolen skulle ersättas af en militärkommission. Denna omständighot kullstörtade alla hans planer, omintetgjorde alla hans försigtighetsmått, betog honom de sista utsigterna till räddning. Den civila domstolen var visserligen passionerad och för hastig i sina domslut, men den iakttog åtminstone formerna, den bibehöll ännu något af det allvar i rättskipningen, som vill ha full upplysning om en sak innan dom fälles. En militärkommission skulle ofelbart försumma all rättegångsordning och döma de anklagade på samma sätt som man i krigstid dömer en spion. — Huru! utropade Maurice, man skulle våga att döma utan ransakning, utan vittnens afhörande, utan öfverläggning, utan att lemna de anklagade tid att samla materialier till sitt försvar . . . Abbe Midon teg... Hans värsta farhågor hade öfrverträffats ... Hädanefter trodde han allt möjligt . .. Maurice talade om ransakning . .. Den hade börjat på dagen och den fortfor ännu vid ljus. Det vill säga att hertig de Sairmeuse och marquis de Courtomieu höllo revy med fångarne ... Det fanns trehundra sådana och de hade beslutat att