Göteborgsposten – 15 juni 1869, sida 1

———2 af dir. J. Czapek, till ord af d:r J. J. Biörklund komponerad sång -Till II. M:t konungen, i hvilken solopartiet sjöngs af fru Hilda Biörklund och kören af de nyssnämnda damerna. Omedelbart derefter började operan Don Pasquale, utförd af hr Strakoschs italienska operasällskap, som för detta ändamål efterskrifvits från Kristiania. Efter operans slut afsjöngs åter folksången, hvarefter H. M:t under sanfarer lemnade teatern kl. omkr. 10 samt begaf sig till sin bostad å residenset. der landshötd. grefve Ehrensvärd gaf souper, hvartill en del personer voro inbjudna. väderleken. Gårdagen ingick med klar himmel, lofvande att, äfven i fråga om vädret, förläna dagen en festlig pregel. Straxt på eftermiddagen skockade sig dock i öster tunga åskmoln, hvilka snart urladdade sig i några häftiga regnskurar och under aftonens lopp fortfor regnandet med endast korta mellanrum. Att den å Lorensberg för Kristianiafararne gifna festen häraf på ett obehagligt sätt stördes, är naturligt. Gårdagen var emellertid mycket varm och kan med rätta betecknas som den första verkliga sommardagen under säsongen. Väderlekstelegram af gårdagen från pariserobservatoriet upplyser att stormbyar igår sunnos i engelska Kanalen. 1 Frankrike var S. vind. I Östersjön var vinden svag. Konstnärsmötet öppnades enligt programmet i går kl. 10 f. m. Som bekant hade II. M:t konungen behagat lofva att hedra mötet med sin närvare; följaktligen var det först sedan den kungliga vagnen stannat utanför porten, sedan musiken på läktaren spelat Ulfåsamarschen och vid H. M:ts inträde blåst fanfarer, som ordföranden i inbjudningskomitåen, landshöfdingen grefve Ehrensvärd, höll helsningstalet, hvilket i korthet hade följande innehåll: Då man härstädes för omkring ett halft år sedan vågade inbjuda nordens konstnärer till ett möte, skedde detta icke utan en viss farhåga att denna inbjudning i all sin välmening skulle förefalla opåkallad. Det var blott 2 år sedan den stora och rättvist beromda utställningen i Stockholm egde rum och dertill kom att inom Göteborg ännu ej förefinnas alla de vilkor som göra hufvudstaden till medelpunkten för det konstnärliga lifvet inom landet. Men man förband med sin inbjudning hit ett dubbelt ändamål. Det skulle icke blifva endast en utställning af konstprodukter, utan man afsåg ett möte emellan konstnärerna sjelfva, på det att dessa måtte få utbyta sina tankar. De skulle icke blott med penseln och ritstiftet, utan äfven genom ordets makt framhålla sin uppfattning. Man hade fruktat att detta ej skulle behaga alla konstnärer, hvilka helst vilja lefva ett idernas lif, men dessa farhågor ha nu visat sig vara ogrundade, och den rikhaltiga samling taflor som blifvit insänd till utställningen vittnade om det lifliga intresse, med hvilket utställningen blifvit omfattad, liksom äfven denna i mer än ett bänseende lysande samling ådagalade att då Göteborg lät sin inbjudning utgå hade det lyckats, i viss mån, i att koyta ett ännu fastare band i nordens andliga lif. Främst borde man dock i detta afseende vända sin tacksamhet till konungen, som genom sin närvaro skänkt detta möte en större betydelse. Att H. M:t sjelf skulle träda inom mötets krets var något som man mera vågat önska än hoppas, och grefve Ehrensvård tackade i den fosterländska konstens namn derföre att H. M:t genom sin närvaro påtryckt mötet en särskild pregel. Ett ljudligt och varmt lefve höjdes för II. M:t, hvarefter musiken uppstämde Vårt land. Sedan grefve E. uttalat en särskild välkomstönskan till deltagarne i mötet, förklarade han detta öppnadt och uppmanade detsamma alt välja ordförande. i På förslag af norska statsrådet Broch utsågs grefve Ehrensvärd enhälligt till ordförande. Sedan hr grelven tackat tör förtroendet och förklarat att han åtog sig detsamma, uppmanade han mötet att utse trenne vice ordföranden och föreslog till dessa: Intendenten, prof. J. Boklund, prof. H. Gude och prof. J. W. Gertner, hvilket förslag at mötet gillades. Man beslutade derefter att de sju första frågorna skulle diskuteras vid det allmänna mötet, hvaremot 8:de och 9:de frågorna, hvilka angingo de pedagogiska förhållandena, skulle diskuteras på en särskild sektion, som kl. 10 dag skulle sammanträda. Första frågan bland de uppställda öfveräggningsämnena var följande: Huru bör det nationella i konsten förstås? Bör konsten strålva att i sina alster företrädesvis framställa det nationella;Då denna fråga af ordf. blifvit framställd itan att någon anmälde sig att tala uppträdde ir Hedlund och yttrade: Det kunde måhända anses förmätet att här först