Göteborgsposten – 14 juni 1869, sida 1

4 — m s5 4 nästa publicis5möte, och sedermera ettdora genom en petition eller genom någon riksdagsman bland mötets deltagare bereda förslaget tillfälle till pröfning. Hr GumUlius skulle varit mest benägen för att med någon modifikation antaga hr Hedlunds förslag, men triflade på att något förslag skulle framkalla enighet, och önskade derföre att man skulle uttala önskvärdheten af att pressen sjelf korrigerade hvad som med stort skäl funnes att anmärka. På detta sätt skulle vi hinna till det mål vi alla syfta. Hr Wieselgren erinrade om det nära samband, som vore emellan ansvarighetssystemet och ansvarsbestämmelserna. Föreslog derföre att mötet skulle uttala sig i afseende på båda gemensamt. Man borde genom att rätta de orimliga ansvarsbestämmelserna betaga skandaltidningarne deras förevänning att de måste hålla sig ansvaringar för att kunna våga att i fosterlandets intresse uppträda så som de göra. I enlighet med hr Wieselgrens förslag, med ett amendement af hr IIedlund, antogs följande resolution: Nötet anser en förändring af Tryckfrihetsförordningens stadgar om ansvarig utgifvare, mot hvars egenskap af verkligt ansvarig ingen bevisning enligt gällande juridisk praxis får ävägabringas, i högsta grad önskvärd, men anser, att de stå i ovilkorligt sammanhang med on förändring af de i samma Tryckfrihetstörordnings Så 3 och 5 innehållna ansvarsoch strastbestämmelser samt bestämmelser om anordning at jury; och förnyar första publicistmötets beslut, att mötet högeligen ogillar allt missbruk af nu gällande Tryckfrihetsförordnings bestämmelse om ansvarig utgifvare. För att visa huru ytterst betänklig nu gällande tryckfrihetsförordning verkligen är, uppläste och kommenterade hr Wicselgren 8 3 af tryckfrihetsförordningen. Så t. ex. kan utgifvaren af en skrift, som anses innehålla smädeliga uttryck om samtida nationer och stater, med hvilka riket är i fredligt förhållande, äfvensom om deras regering, regeringssätt, höga embetsmän och sändebud, inre eller yttre förhållanden stiasfas och skriften konfiskeras, Är skriften ej smädlig eller förgriplig, men genom densamma m förstånd med utländsk makt sig yppat, kan skriften konfiskeras, och detta alldeles utan dum och ransakning. Man igenkänner här farhagan hos Carl Joens regering för att på minsta sätt påminna nationen om, att den ej fick gå mot utan med Ryssland. Man fruktade att något ord inom pressen skulle utgöra den vattendroppe, hvilken skulle komma glaset att rinna öfver, då nationen fick veta Finlands förlust. Man skulle baxna, om man läste de skrifvelser, som vexlades emellan kropprinsen och statsministern i dylika angelägenheter, om man finge se de ödmjuka böner, som fälldes för någon stackars tidningsskrifvare, hvilken blifvit anklagad för någon förbrytelse, som förefanns blott iden höge åklagarens egen inbillning. — Låtom oss minnas att intet är farligare än missaktning för lag, ingenting homskare än missaktning för grundlag, och skyndom oss dersore att få orimligheter, sådane som denna tredje paragra! af tryckfrihetslörordningen ändrade. Ur Hedlund anförde huru han tänkt sig brotiskategorierna i sitt förslag till ändring af tryckfrihetsförordningen. Hr Gumallus framhöll faran af att yttra sig emot rikets embetsoch tjenstemän i tjensten, cnär do afgörande trenne ledamöterna i juryn tillsättas at rådhusrätterna, hvilka vanligen sjelfva äro byrakratiska och sormalistiska. Om, såsom vid riksdagen soreslagits, jurymännen skulle väljas af landstingen, fruktade tal. att det skulio bli ännu värre. Proddatt det vore bäst om de tre jurymän, som nu väljs af domstolen, komme att väljas af valmän på den plats, der tidningen utges, för längre tid och på summa sätt som riksdagsmän till Andra kammaren. Hr Blomstrand ansåg att uttrycket smädelsari och för embetet betydde detsamma som Åsmadeloc derföre att personen bekläder embetot. Hr Hedlund erinrade om, a:t denna fråga vore den svåraste af alla hithörande. Tillstyrkte att valen skulle ske af städernas valmän somtiaigt med någon annan valförrävtning. Hr Sohlman visade att åtskilliga andra orimligheter förefunnos äfven på andra ställen än i 58 3 och 5 och ville att man skulle uttala sig för eu allmän revision, lr Blomstrand talade för bibehållande af det nuvarande juryvåsendet, med den förändring, att de tro ledamöter, som nu utses af domstol, i stället skulle utses af stadskommunerna, men så att 5 utsågos och tvenne uteslötes genom lottninz. Efter någon ytterligare diskussion, i hvilken hrr IIcdland, Sohlman och Hierta framhollo den nuvarande juryiurättningens vådor, t:llfölje deraf att perterna och domstolen välja jurymännen, medan hir Gumelius och Blomstrand betonade att den tilltalade ej kunde få rätt då han icke sjelf finge välja några personer i juryn, om hvilka han visste, att de kände till hans sak, och hr Witt framställde önskan att åtminstone i mindre städer jurymän måste väljas af valmännen till riksdagen för hvarje gång —, antogs soljande förslag till beslut af hr Hedlund: Motet anser en ändring i juryns sammansättning nödvåndig, gillande i detta fall förslaget att jurymän för tryckfrihetsmål böra väljas inom hvarje stad der tidning utgifves efter samma grunder som för val till ledamöter af Andra kammaren, Beträffande 3:dje paragrafen resolverades i öfverensstämmelse med br Hedlunds förslag följande: Mötet anser en förändring i Tryckfrihetsförord ningens stadgar om ansvarig utgi:vare, mot hvars egenskap af verkligt ansvarig ingen bevisning enligt gällande juridisk praxis får ävägabringas, i hö grad önskvärd, men anser, aHft den står i ovilkor sammanhang med en förändring al de i samma Tr) frihetsförordn. 88 3 och 5 innehällna ansvarsochestrasfbestämmelser samt anordning af Jury; och förnyar 1:sta Publicistmötets beslut, att mötet högeligen ogillar allt missbruk af Tryckfrihetsförerdningens nu gällande bestämmelse om ansvarig utgifvare, Den första ifråga som på eftermiddagen förekom sedan ledamöterna, efter att kl. 3 e. m. skiljt sig åt och åter kl. 6 e. m. sammanträdt, var hr P. F. Mengels motion af innebåll, att medlommarne i publicistmötet skulle utse en komitt bestående af publicister, hvilka skulle bemyndigas att utarbeta ct fullständigt förslag till ny tiyckfrihetsförordning. Åfter en diskussion, i hvilken flera talare deltogo, af hvnka några uttalade tvifvel om saken vore görlig och framställde den förmodan att för stora anspråk skulle fästas vid denna komitc, men i hvilken de flesta gillade motionen, isynnerhet som det eljest skulle se ut som om man ej ville komma (fröom sanna.