Göteborgsposten – 12 juni 1869, sida 1

—— -n———7777——— icko aktat för rof att på detta sätt begagna sig af tillsället, blefve bekanta, då det nog icke skulle dröja länge förrän de vunne en föga afundsvärd offentlighet. Helt säkert finnes det i hela vida verlden intet musiksällskap, som skulle kunna göra bättre affärer, än den ungdomliga sångarskara, som nu åter styr sin kosa mot våra nejder, n.b. om den kunde och ville. En Ullmann, en Lorini eller en Strakosch skulle nog icke hesitera att erbjuda Upsalakören och riddaren Arpi ändagtill en million fros för ett års konstresa i Gamla och Nya Verlden. En million francs! Det blefve i svenskt mynt c:a 10,000 rdr åt hvarje sångare, ty kören utgöres, som bekant, af 70 deltagare. En skara sångfåglar, återvändande till Fyris stränder med öfver en halt million i kontanter, en glad student med 10,000 krigare på fickan, tänk hvilket jubel och tänk hvilken — vigilans! Så godt sig göra låtit har man gått i författning om studenternas mottagande. Upsalastudenterna, som ankomma på morgonen kl. half 8, mottagas vid bangården af komiterade och erhålla dervid samtlige märken, hvilka berättiga såväl till kostnadsfritt inträde vid konstexpositionen som till en enkel kollation å Lorensberg på aftonen. Då lokalen å sistnämnde ställe icke beqvämligen medgifver matservering för ett så stort antal deltagare, som antagligen är att påräkna, ha komiterade sett sig nödsakade att vidtaga den anordningen, att biljetter till sexan endast försäljas åt manliga deltagare i festen, hvaremot obegränsadt antal biljetter till kollationen i öfrigt står till buds för de älskvärda damer, hvilka vilja hedra densamma med sin närvaro. Det faller dock af sig sjelft, att äfven deras biljetter berättiga till inträde till festen från dess början. För öfriga anordningar få vi tillfälle att redogöra i Måndagens N.o. Värre ref efter biljetter har man väl aldrig skådat, än i går morse, då biljetterna till studentkonserten försåldes. Klockan tio på slaget började försäljningen och redan kl. !,11 var förrädet totalt upprymdt. Man kan knappast göra sig något begrepp om det frenetiska ursinne, hvarmed de biljetthungriga störtade sig öfver de arma boklådskommiseerna. En hord af blodtörstiga indianer kan icke visa större lystenhet efter menniskokött, än de efter biljetter: öfver häftade och skurna almanackor till 14 öre, öfver äldre och nyare, klassiska auktorer med och utan guldsnitt, öfver månskenspoeternas och blåstrumpornas mästerverk rusade den vilda skaran, och som sagdt, icke en qvart hade förrunnit, förrän hvarenda biljett hade gått åt. Olämpligheten af detta sätt att försälja biljetterna, blef ännu on gång faktiskt bevisad; vid ett liknande tillfälle i framtiden komma nog andra mått och steg att vidtagas, hvarigenom allmänheten blir tvungen att bilda Åqueue. Sällan gifves väl ett gynnsammare tillfille att med ordets makt kraftigt verka på barnets eller ynglingens hjerta för att förädla hans håg, för att dana och utbilda hans karakter, för att öppna hans blick för det stora och höga i lifvet, för att rikta hans sträfvande mot sanningens och godhetens ideala rymder, än då efter slutade gemensamma mödor och arbeten lärare och lärjunge stå öga mot öga med hvarandra, för att åtminstone för en tid säga hvarandra farväl. Då är ögonblicket inne att på hjerta och vilja varmt och allvarligt tillämpa hvad förståndet under den förflutna tiden tillegnat sig; då att vattna och söka väcka till lit de frön till ädel hugstorhet och manlig dygd, som blitvit nedlagda i det späda sinnets alstringskraftiga jordmån, då att framkalla kärlek till fosterjorden, till dess stora minnen, dess nutida, dyrbara fördelar, dess framtids förhoppningar; då äfven att befästa det band af kärlek och förtroende, som måste sluta lärare och lärjunge nära till hvarandra, om undervisningen skall bli till välsignelse, om den skall meddelas med glädje och mottagas med tacksamhet; med ett ord: det kristliga lifvets ideal, tecknadt så, att det framstår i sin intagande skönhet, i sin lifgifvände kraft, bör då uppställas för ynglingens blickar. Och man kan honnas att iaka hanafuva tala