Göteborgsposten – 10 juni 1869, sida 1

Det var en fråga, så förfärlig, att presten ej vågade svara. Hela återstod af vägen bibehöllo han och Maurice tystnaden. De hunno emellertid fram och Maurice fick erkänna huru klokt det varit varit af abbe Midon att hindra honom från att antaga en förklädnad. Försedde med de mest vidsträckta fullmakter hade g de Sairmeuse och marquis de Courtomicu låtit tillsluta alla portarne till Montaignac, utom en enda. Genom denna port måste alla passera som ville ut eller in i staden, och två officerare stodo der, hvilka granskade gående och kommande, förhörde dem samt tillochmed uppskrefvo deras namn och signalementer. Vid namnet dEscorval darrade dessa båda officerare alltför märkbart, för att det skulle kunna undgå Maurices uppmärksamhet. — Ah!... ni vet hvad som blifvit af min far! ... utropade han. — Baron dEscorval är fången, min herre, svarade en af officerarne. Så förberedd Maurice än var på detta svar, bleknade han dock dervid. — Är han sårad? återtog han lifligt. -Han har ej en skråma en gång!... men åk in, min herre, passera! ... Af dessa officerares oroliga blickar skulle man kunnat tro, alt de fruktade kompromettera sig genom att samtala med sonen till en så stor förbrytare. Kanhända komprometterade de sig också verkligan.