Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Denna plan utvecklade han för Maurice under vägen. — Om ni genom att öfverlemna er sjelt i deras händer kunde rädda er far, sade han, skulle jag tillropa er: öfverlemna er och bekänn sanningen det är er pligt... Men denna uppoffring skulle vara mer än onyttig, den skulle vara farlig. Anklagelsen skulle i alla fall hvila öfver er far. Man skulle hålla er i fängelse, men man skulle ej släppa honom, och ni skulle utan tvifvel bli dömda båda två. Låt derföre — jag vill ej säga rättvisan, ty det skulle vara en hädelse — men de blodtörstiga personer som titulera sig domare sväfva i villfarelse rörande honom och skrifva på hans räkning hvad ni har gjort... Då hans sak förekommer, skola vi komma med de mest tydliga vittnesbörd om hans oskuld, att man skall vara tvungen frikänna honom... Och jag känner vårt folk tillräckligt för att vara säker om, att ej en enda bland de anklagade skall förråda oss ... — Och om vi ej lyckas, sade Maurice med dyster min, hvad återstår mig då att göra? Forts. fr. N:o 130.