päsvarne och de första humanisterna, Den sist offentliggjorda volymen at v. Reumonts Geschichte der Stadt Rom? omfattar femtonde århundradets tilldragelser från påfven Martin V:s uppstigande år 1420 på den heliga stolen till Alexander d. VI:s död 1503. Då detta är en högst märkvärdig period i verldshistorien tillåta vi oss att lemna en öfverblick af hvad som i denna del at det märkliga arbetet förekommer. Påfvarne under denna tid kunna särskiljas i tvenne serier: de hvilkas uppgift var att återställa den påfliga auktoriteten och inflytandet i kristendomens hufvudstad efter den anarki som framkallats af påfvarnes vistelse i Avignon samt den stora schismen, och de hvilka deltogo i den italienska politiken samt gjorde det till sitt förnämsta intresse att grunda eller upprätta verldsliga dynastier. Den första serien innefattade tvenne af de mest vördnadsvärda namnen i medeltidens katalog öfver påtvar — Nicolaus V och Pius II; i den andra förekomma de beryktade nepotisterna Six tus IV och Alexander d. VI. Båda serierna komma i beröring med den samtidiga rörelsen på det litterära området och det kapitel som handlar om denna