Göteborgsposten – 9 juni 1869, sida 1

Men alla domestikerna, den gamle selmakaren inbegripen, upprepade troget abbens lexa. Kaptenen insåg att om det också var som han misstänkte, skulle han ej få veta det. Han reste sig derföre, i det han svor att om man bedroge honom skulle man dyrt få umgälla det, samt ropade ånyo på Bavois. — Jag måste fortsätta min rond, sade han, men ni korporal får stanna qvar här med två man... Ni skall göra mig reda för allt hvad ni får se och höra... Om herr dEscorval kommer, så bemäktiga er honom och släpp honom ej ... haf ögonen öppna! Han tillade ännu i låg ton några förhållningsordres och lemnade derefter rummet utan att helsa, på samma sätt som han inträdt i detsamma. Så snart ljudet af den bortmarscherande truppen förlorat sig i natten, lät korporalen en mustig svordom undfalla sig. — Hörde ni dender pojkkycklingen? sade han till sina karlar... Lyssna, vaka, arrestera... Blixt och dunder! han tager oss då för poliser! ... Ahl! om den andre såge huru man behandlade hans veteraner!... De båda soldaterna svarade med ett doft knot. — Hvad er beträffar, fortfor den gamle knekten vänd till abbe Midon och Maurice, så förklarar jag, Bavois, korporal vid grenadiererna, såväl i mitt som mina två karlars namn, att ni äro fria som fogeln och att vi ej skola arrestera någon... Tillochmed om det behöfves en handräckning för att draga denne unge herres far ur knipan,