Göteborgsposten – 9 juni 1869, sida 1

att uppgifva sakta, hvilka icke blott förklara mythen, utan äfven kasta ljus öfver dess ursprung. Saken är nemligen den, att de manhaftiga qvinnorna i många stammar följa sina män i striden och uppmuntra dem med sina rop. De samia och framräcka nedfallna pilar och lansar under handgemänget, och då detta är öfver, aflärda de de sårade fienderna och plundra de döda. De qvinnor, som medfölja soldaterna i de peruvianska och chilensiska arm6erna, äro nästan lika vilda och plundra, röfa samt anställa mordbrand i deras kölvatten, utan en skugga af medlidande. Äfven en annan lögnaktig myth, hvilken på samma sätt blifvit försedd med många intyg och bevis, neml. att en stam indianer, försedda med svans, skulle finnas vid Amazonfloden, tillintetgöres ätven af den intelligente resanden. Att svansar förekomma, fastän mycket sällan, äfven bland högt stående menniskoracer, är otvifvelaktigt, men att någon hel stam skulle vara försedd med en dylik prydnad, är orimligt. Den hvite mannens förbannelse synes äfven verka på Sydamerikas underbara trädgård. De 102 indianstammar, som i 17:de århundradet funnos i Amazonflodens och dess bifloders område, ha redan sammansmält till fjerdedelen; den stora cetacen vid denna flod, lamantinen eller manatas, är mycket sällsyntare än förut; vattensköldpaddan förekommer mera sällan och är dyrare, och medicinalsamt andra nyttiga växter äro allt svårare att anträffa, tillochmed i urskogen. Man behöfver blott se den flacka omgisningen kring byarne vid floden, för att finna huru fullkomligt menniskan, hvarhelst hon slår sig ned, förmår kontrollera t. o. m. den tropiska vegetationen. j I I