Göteborgsposten – 9 juni 1869, sida 1

Herr Lecoq 5). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Han räckte sina händer mot kaptenen, som noga granskade dem, vände dem och slutligen luktade på dem. — Dessa händer äro alltför hvita och lukta alltför godt för att ha afskjutit några skott. Det var tydligt att han förvånades öfver att sonen hatt hjerta att stanna qvar i hemmet, under det fadren förde bönderna till strid. — En annan sak, yttrade han; ni bör ha vapen här? — Ja, jagtvapen. — Hvar äro de? — I ett litet rum i bottenvåningen. — Man måste ledsaga mig dit. Man förde honom dit och då han fann att ingen af bössorna aflossats på flera dagar, tycktes han bli mycket förargad. Då korporalen kom och förkunnade honom, att ehuru man sökt öfverallt hade man ingenting misstänkt funnit, tyektes han bli alldeles ursinnig. — Må man föra hit tjenstefolket, befallde han. Forta. fr. N:o 129.