Göteborgsposten – 1 juni 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Ah! utan tvifvel är han hos den andra, sade hon till tant Medie, han knäböjer för den eländiga Marianne... hans mätress. Hon yttrade detta emedan hon slutligen sjelf, som det ibland händer börjat tro på det förtal hvilket hon uppfunnit och utspridt. I sin förtviflan beslöt hon förtro sig åt sin far och skref till honom för att förkunna sin ankomst. Att visa sin förtviflan, sin gränslösa kärlek och svartsjuka och tycktes henne vara en bitter förödmjukelse, men hennes lidanden voro odrägliga. Hon ville att hennes far skulle tvinga Lacheneur att lemna landet. Det borde vara en lätt sak för honom, som var beklädd med en nästan oansvarig myndighet i en tidpunkt då tillochmed endast politisk ljumhet kunde vara en förevänning till landsförvisning. . Det lugn som följer efter ett fattadt beslut hade hon återvunnit då hon lemnade Courtomieu, och det gaf sig tillkänna i passionerade fraser, som den fattiga slägtingen med sin vanliga resignation uthärdade. Forts. fr. N:o 122.