Göteborgsposten – 1 juni 1869, sida 1

Vår sjöfart. Norge har i sin fraktfart en af sina bästa inkomstkällor. Under det fiskoch sillutförseln inbringar det i medeltal 8 mill. specier och träexporten 7 mill., hopsegla de norska skeppen i frakt 13 till 14 mill. specier. Antalet af dess sjömän var vid sista tolkräkningen ej mindre än nära 40,000, och handelsflottan utgjordes af 6,500 fartyg med en drägtighet af 420,000 kommerceläster; under de 3 åren 1864—66 steg handelsflottan medj100,000 läster och år 1867 med 25,000. Alldenstund Norges egen handel omöjligen kan sysselsätta så många fartyg, löpa många af dem ut, för att söka frakt i främmande hamnar, och år 1867 förde norska fartyg 4,700 laddningar mellan sådana. Vi ha uppställt dessa siffror sågom betecknande för, huru en verksam och driftig nation kan skapa medel till ej blott bergning, utan äfven välstånd för sitt land. Huru annorlunda står ej vår sjöfart till boks. Under det Norges handelsflotta ökas, minskas vår; medan den förra sysselsätter allt flera af landets söner, slappas hos vår ungdom hågen för sjömannens sträfsamma och rörliga lif; man lägger heldre armarne i kors, skriker öfver de dåliga tiderna och låter kläderna falla i trasor, med ett slags pockande öfvermod tirdrande att bli hjelpt af sina medmenniskor, hvilkas arbete lemnar någon liten behållning. Hvad är orsaken? Den är helt naturlig. Den svenske sjömannen — slitsjömannen — ser sällan eller aldrig någon utsigt för sig att å stå en gång på eget däck eller att få sin vergning på gamla dagar. IIans kapten lef