påganda Ull fsorman for regeringens kandidater. Polissergeanterna ha nedrifvit flera af Rochesents valplakater, under det regeringstidningen Constitutionnel innehåller en artikel med uppmaning om att benåda Rochefort och låta honom återvända till Paris, för att skingra landsflyktens gloria. Mären i S:t Felicien har afsatts, derför att han utfärdat en proklamation, i hvilken han sade sig ej vilja förorda officiela kandidaterna, utan ötverlemna åt folkets samvete att bestämma hvem det skulle välja. I öfrigt skrifves från Frankrike, att rustningarne derstädes fortsättas med förnyad ifver. Krigsmateriel hopas till stor mängd i öster och det vill ej taga slut med transporterna till gränsen. En stor del af dessa förråder kommer från Lyon. — Å andra sidan har sjöministern befallt öfverbefälhafvaren öfver Medelhafsflottan att hålla sig beredd att löpa ut och dessutom ställt en flotta af lätta fartyg till hans förfogande. — . Vi läsa i ett bref från London af d. 20 d:s: De fromma Majsammankomsterna fortfara. Flera berättelser kunna dagligen läsas om desamma och man har dagligen orsak att förundra sig öfver dem och de många penningar, som af fromma menniskor insamlas för ofta ganska tvitvelaktiga ändamål. Somliga umgås med att omvända hedningar och judar, andra utskeppa väldiga laddningar biblar till Spanien och andra länder på kontinenten, som äro fångna i mörkret, andra återigen sörja genom småskrifter för upplysningen : 8 tt eget land och underhålla sabbatsskolor, bibelpredikanter, bönföreningar, organisera inre missioner för sjukhus, arbetaredistrikter och fallna dvinnor, understödja sattigskolor, skoputsare brigader och kräftsjuka, grunda förlossningsoch begrafningsanstalter, bygga tillflyktsorter för vilsekomna hundar, skydda hästar, kor och kattor mot mensklig grymhet, söka äfven att skydda indianerna och hottentottarne mot deras hvita grannar. För hvart och ett af dessa sträfvanden finnas menniskor, finnas penningar, och detta är lätt begripligt, ty det som synes för den ene dåraktigt, förefaller den andre nödvändigt. Äfven Fredssällskapet har hållit sin årssammankomst, den 53:dje sedan dess stiftande. Detta sällskap intager i viss mån en helt egendomlig ställning bland de många föreningar, hvilkas ändamål ofvan antydts. Under det att många bland dem nemligen stå på den religiösa polemikens grund såsom t. ex. bibelsällskaperna, mot hvilka den katolske, judiske och hedniske själasörjaren uppreser sig af alla krafter, har Fredssällska pet alls inga fiender, ej ens bland militären, som räknar många medlemmar bland detsamma, och ej heller bland uppfinnarne af refflade kanoner, hvilka, obekymrade om oliveblad, draga vinst af sina uppflnningar, så godt de förmå. Fredsvännerna ex professo kunna säga om sig, hvad ingen annan from man kan berömma sig af, neml. att hela menskligheten, furstar och folk, fattiga och rika, kristna och hedningar, friska, sjuka, män, qvinnor och kavallerihästar, af allt hjerta tillönska dem framgång, ehuru de måste medge, att de sedan 53 år tillbaka arbetat förgäfves; ty under det hela verlden är med dem ense om, att krigec är ett bedröfligt, menniskan ovärdigt ondt, växa de stående armåerna, mångfaldigas förstörelseverktygen, ökas fruktan för utbrottet af nya stora strider på jordens aflägsnaste punkter. Det är svårt att inse, hvarför Fredssällskapet under sådana omständigheter fortfarande består. -Charles Dickens har åter tillfrisknat, så att han kunnat på nytt tillgripa sitt skrifställeri. De lidanden, som han under sista vec kan måste utstå genom närgångna bref från qvacksalvare och fromma föreningar, voro enligt hans egen bekännelse så stora, att han önskar till Gud, det han ej mera måste bli sjuk. Hvad som förargade Dickens mest, var dock skrifvelser från en mängd prester, hvilka ifrigt uppmanade honom att skåda in i sig sjelf, emedan han hittills varit alltför lyckligoch i sina arbeten intet gjort för väckandet af en sann gudsfruktan. Den allra ärligaste och anspråkslösaste skrifvelsen, som han erhöll, var en från en qvacksalvare, hvilken erbjöd honom sitt medel, Åhuru man kan lefva i 4 till 500 år. I medlet af Juli skola, om allt går bra, tre kablar underhålla telegrafbindelsen mellan Europa och Nordamerike. Kapten Halpin, som under de förra kabelnedläggningarne var förste styrman på Great Easternoch blef kapten etter sir James Anderson, skall äfven denna gång ha befälet öfver jätteskeppet. Inga andra skola åtfölja expeditionen, än de som komma att på ett eller annat sätt deltaga i nedläggandet af kabeln, såsom sir Daniel Gooch i egenskap af ordf. för the Telegraph Construction and Maintenance Company, hvill ket bolag förlärdigat kabeln och ombesörjer ö nedläggandet, flera af de franska direktörerna ö och en del engelska telegrafingeniörer. i U i I Oppositionen inom Nordtyskland mot de föreslagna skatterna växer alltmer och i mer. Så har handelsföreningen i Berlin beslutat ingå till riksdagen med en skrifvelse ; mot vexelstämpellagens antagande, emedan densamma skulle lägga stora hinder i vägen i smDmmmmmAA WWWW W — —