Göteborgsposten – 26 maj 1869, sida 1

kropp och själ. Hvilken er fiende än är så förklarar jag den för min egen... Hvad ni vill, skall jag vilja; jag gillar sera planer, era fiender äro mina . . . Befall, jag skall lyda ... i Jag begär blott en ynnest, den att få strida, att få triuml fera eller låta döda mig vid er sida. — Oh! vägra, min far! ... utropade Marianne, vägral... Att antaga anbudet vore ett brott, som ni ej får I begå! ... l — Ett brott!... Och hvarföre, om jag får fråga? ... j — Emedan vår sak ej är er, olycklige, emedan målet är ovisst, framgången osannolik ... emedan det finnes fara öfverallt, från alla sidor! Ett föraktligt och ironiskt utrop från Maurice afbröt ö honom. — Och ni, yttrade han, tror er kunna hålla mig tillbaka genom att visa mig de faror som ni trotsar... — Maurice! ... i — Således, om en öfverhängande, omätlig fara hotade mig skulle ni, i stället för att låna mig er hjelp, öfvergifva mig? ... Ni skulle fegt hålla er undan, sägande till ser sjelf: Må han omkomma, blott jag kan rädda mig! Tala! Skulle ni verkligen göra det?... i Hon vände på hufvudet och svarade ej. IIon kände sig ej ega styrka att ljuga och hon ville ej säga: Jag skulle göra som ni. Nu öfverlemnade hon saken åt sin fars afgörande. — Om jag gäfvo vika för era böner, Maurice, sade herr Lachencur, skulle ni inom tre dagar härefter förbanna mig och genom något häftigt utbrott bereda vårt