Göteborgsposten – 26 maj 1869, sida 1

I) F. DNItIHTNUU ORKLIKITCRILILTI. 1869. — — — m — — ster som lagstiftare anses så värdefulla, att man till och med betalar för dem, I Brasilien bar slafhandeln upphört sedan ett dussin år tillbaka och prof. Agassiz samt andra nyare resande derstädes försäkra att opinionen för slafvarnes emancipation med hvarje dag vinner terräng. Ett ungt rike, till hälften barbariskt, till mer än hälften indianskt och derföre nervöst känsligt beträffande sin plats bland civiliserade nationer, skall utan tvifvel upphäfva slafveriinstitutionen, då den sista europeiska makten upphört att gilla den. Huru striden på Cuba ån kommer att sluta, måste den döda slafveriet med antingen hastig eller långsam död, och de transatlantiska lusitanerna ha då knappt annat val än att följa sina. iberiska kusiners exempel, Om Spanien går in på att röra sig kan ingen nation som fordrar att kallas framåtskridande våga att stå stilla. Utan att vilja vara profeter, kunna vi förutsäga, att den svarte snart skall ha sin frihet öfverallt, och den nästa frågan är, hvad skall han företaga sig då han blir lemnad åt sig sjelf? Få Personer, tillochmed dessa sanguiniska entusiaster, hvilka tro på negerracens förmåga att förbättras, våga förneka att han skulle biuka sin frihet utan missbruk ifall han erhölle den obetingadt. Praktiska män behöfva ej spekulera öfver detta ampe, då de ha monskliga naturens lagar äfvensom det förflutnas erfarenhet att leda dem. Man vet hvad man har att vånta, aa man förvandlar ett menskligt väsende till ett arbetsdjar och behandlar honom efter ett system, hvilket, åsidosättande allt annat än hans fysiska valbefinnande, låter honom söka sina nöjen i tillfredsställande af sina lustar. Då den ljusstråle af förnuft man har lätit honom behålla är för svag för att låta honom se så långt som till morgondagen, så kan man, ifall man upphäfver den kontroll man vant honom vid, knappast hoppas, att han skall frivilligt underkasta sig ens det lättaste arbete, då han finner porten till ett klöfverfält öppen. Olycklictvis för racen har negern, hvar helst han blifvit befriad, befunnit sig i ett klöfverfalt. Han har haft solsken, som ersatt kläder, han har blott behöft plocka frukter och bär, och jord har han, ifall han haft lust, blott behölt taga. Ett enda undantag var Barbados. Der var han tvungen att arbeta, ifall han icke ville hungra, och det vädjande som derigenom gjordes till hans mest känsliga del — till hans mage och icke till hans hjerna — besvarade han med att arbeta. Men det är på Jamaika och ej på Barbados som vi finna en parallel till de stora af slafvar uppfyllda staterna. Siafhandola har medfört sitt eget straff, och hvad som utgjorde dessa territoriers lycka medan de våldförde menniskans rättigheter synes komma att ruinera dem nu, då de erkänns sitt fel. I Sydstaterna och ännu mera i Brasilien äro de hvita glest spridda öfver de ofantliga landsträckorna. Jord finns i så stor mängd och arbete är så svårt att få, att den svarte i visst afseende är berre öfver situationen. En ännu ouppodlad jord och ett tropiskt klimat äro förträffliga tjenare men tyranniska herrar, och då man odlar nya plaatager tordras det oaflätligt arbete för att motstå urskogens och buskväxternas oupphörliga ink äktningar. Halfva antalet kaffeoch sockerplantager på Jamaica ha redun åter blifvit beväxta med buskar och skog, och plantageegarne få arbeta hårdt för att bevara resten. På Jamaica har nagern nätt och jemnt så mycket intelligens så att han vet när han bör göra strike. Alltid lav har han begrepp nog att välja den ärstid, när blantageegaren borue skörda in sina sockerror och då tiden är allt för denne, för att begära förskott på sin lön. Han vägrar att bege sig ut på fälten der han ligger och grinar samt mumsar på sin herres frukt. Retsamt som hans uppforanue är, kan han räkna på att bli kurtiserad, ty om man ej kan muta honom att göra en kort dags lojt arbet-, så kunna sorkerröen skadas och egaren bli en tiggare. Det r derföre en ganska allvarsam fråga för den sm på andra ställen har att lagstifta för negrer, huruviga de skola taga de engelska kolonierna till förebild. Skola de ätnöja sig med att afstå all förboppning att i den närmare tramtiden utveckla de gränslösa rikedomar som nu ligga obegagnade i brist på arbetskrafter och kanhända underkasta s:g att forlora den jord de redan vunnit af naturen? Eller skola de uttänka någon plan för att tillgodogora sig de arbetskrafter som finnas och på samma gång tillgodogöra sig de rikedomar som skulle kunna göra dem till blomstrande nationer med en lycklig och förmögen svart arbetarebefolkning. Det synes som skulle pligtens bud här vara identiskt med nyttans. Man har ej rätt att låta en sentimental teori om menniskans rättigheteter — en teori som hvad den svarte beträffar motsäges af all erfarenhet — uppväga på en gång sundt förstånd och verklig rättvisa. De kunna ej göra sig qvitt den ansvarighet som deras fäders misstag kastat på dem. Sedan de en gång tagit negern under förmynderskap, kunna de ej kasta honom öfver bord. Att drifva köpenskap med sina medmenuiskor var brottsligt, men oct skulle vara att lägga brott på brott, om man, sedan man en gång gjort honom till djur och böjt honom till beroende, nu kastade till honom hans oberoende och befallde honom använda det på sitt eget sätt. Vi stödja således vår åsigt om att negern ej bör erhålla sin fribet utan alla vilkor, på negerns egna behof och ur hans egen synpunkt. Om man blott helt enkelt proklamerar hans fribet, är det troligt, att så länge man kan förmå honom att nedlåta sig till ett och annat litet arbete, så skall han tolereras. Men låt honom blifva alldeles gagnlös, en börda och en förargelse, så skall han, synnerhet i ett så praktiskt land som Förenta Stalerna, inom kort förjagas och gå under. Han har innu icke någonstädes blifvit betraktad uteslutande som till besvär och skada, men detta är en tingens ställning, som man inom kort kan få bevittna, och lå skall, allt eftersom filantropiska eller ekonomiska ver äro de rådande, negern antingen sändas tillhaka till Afrika till barbari och anarki, eller ock skall han utplänas från landets y:a på nagot mindre vildt sätt. Hittills har, gedan Förenta Staterna uppsäfde slafveriet, negern haft det ganska bra, men de ilker han hittills baft, måste inom kort upphöra. Arbete har funnits i öfverflöd och lönerna ha varit OR ERE RARE ——— ——— n fulla kallblodighet : kropp och själ. Hvilken