WLW—q ÄU——— onaturligt höga. För att fira sin frihet drogo sig negrerna in tll städerna och, då bananer och andra frukter kunna fås för ingenting, ha de kunnat fordra höga löner. De ha tillbragt halfva sin tid i utsväfningar och egnat den andra åt afhjelpande af de skador kriget medfört. De få arbetskrafter, som stannat qvar i plantagerna, ba blifvit så värderika, att man måst rent af muta dem att på Llediga stunder sysselsätta sig något litet med jordens odling. De arbetande hvita ha varit mer än vanligt lättjefulla och mindre än vanligt uppträdt på arbetsmarknader. Men Soderns egendom går alltmera öfver i Nordens händer, och det är kapi:alerna i Newyork och Nya England, som troligtvis skola pånyttlöda Sodero. Snart skall det angelägna arbetet i städerna vara slut, liksom de höga lönerna, och den svarte skall finna att hans bästa arbete upphört. Den nästa angelägenhet, som kapitalet måste vända sin uppmärksamhet till måste bli att öppna landet genom att usträcka dess mycket ofullkomliga jernvägssystem och att reparera de dåliga korderojvägarne. Vidare måste man återeröfra de plantager, som redan blifvit öfvervuxna af småskog och de risfält som nu äro öfverlemnade åt vattenfåglarne. Dessa arbeten kunna blott betala sig, ifall de utföras för rimlig kostnad, men negern skall naturligtvis sjelf diktera sina vilkor. Hvad beträffar konkurrens n med de öfriga innevånarne, eger negern genom sin kroppskonstitution monopol på att arbeta i giltiga träsk under en brännarde sol. Irländskt jordbruksarbete är omöjligt i dessa stater, der celten skulle dö tillochmed i större antal än han någonsin gjorde under hungerstider i Connemara. Den eneigiske och dollarjagande yankeen skall naturligtvis icke hejdas i sin afsigt att förtjena penningar af sin ohjelplige svarte broders indolens och lättja. Han måste tydligen skaffa sig något annat medel. . Han skall se sig om efter en billigare och mera pålitlig race, hvilken skall sätta honom i stånd att alldeles vara utan negrerna. Då negrerna visat sig vara blott en börda och ett hinder för landets framsteg, då de komma att figurera på debetsidan å det nationala balansbladet, skola argumenterna mot att behandla dem med vanligt undscende bli oemotståndliga. Och mera ekonomiskt och pålitligt arbete skall inom kort kunna anskaffag för Södern. Siillahafsjernvagen skall inom kort gifra en föga mindre förvånande impuls åt Södern än åt Vestern. Kalifornien och Oregon ha i icke ringa grad för sin utveckling att tacka det ysantliga kinesiska eloment, som redan hos de infödda nybyggarne väcker så mycken afund. Ki veser och malajer täfla med stor framgång med negern i alla de afseenden der ban är bäst och be sitta många af de egenskaper, hvi.ka han på det mest beklagliga sätt saknar. Deras kroppskonstitution tilla ter dem att arbeta huru mycket som helst i solen, och det ligger i deras natur att arbeta så länge de blifva betalda, De äro de billigaste af alla racer, kunna lefva och må val på litet och lägga upp förmögenhet, der den hvite skulle finna det svårt att tå det att gå ibop. De äro så undergilna andra alt det nästan är ett tel hos dem, och ehuru det kan vara uts gten att återvända med en liten förmögenhet till sitt hemland som eggar dem till att gå 1 lendsflyki för stt söka arbete, så äro do nastan bkgiluiga för hvilset land de bebo och afståndet från hemmet blott de fortjena penningar. Redan hotar deras beständiga invan dring att öfverflygla den amerikanska befolknangen i Silla Hafsstaterna, och det är troligt att vi ännu blott skådat början till en exodus af Kinas orakneliga millioner. Den nya jeruvagen kan bli för dem detsamma som en kabel mellan tvenne fartyg, på hvilken man ser råttorna strömma från det ena skeppet der de sakna foda till ett annat der denna flonee. För att börja med, flytta blow några af dem till det ställe, der de äro behötliga, på egen bekostnad, betala dem någurlunda väl och erbjua dem lättnader på resan för de hopar som stannat qvar, och det är intet skäl hvarför ej tillgången på arbete skulle bli outtömlig. Vi äro ej säkra om att icke kinesisk invandring i längden skall bli den mest fördelaktiga för den hvita b.folkningen i Sydstaterna, på Antillerna och i Brasilien, men hvad som är säkert är, att den skulle besegla negrernas öde. De få nagrer som lyckats att upplostra och höja sig skulle, ehuru alitid brännmärkta af sin färg, tolereras såsom besynnerliga nycker af naturen, men racen skulle vara förlorad den dag han öfverträffades i sin egen sfer. Det är en proskription sådan som denna hvilken filantropien borde söka att afvända genom att fordra det negten skulle behandlas sådan han är, ej sådan han borde vara, Att antaga honom annorlunda än det behandlingssätt han undergått gjort honom, att betrakta honom som ett ansvarigt väsende med omdöme och vilja att kunna välja den bättre vägen, då alla frestelser locka honom till den sämre, är att leka med hans framtid och spelet betyder död för honom och förlust för de hvita. Erkänn honom för hvad han är, pålägg honom de skyldigheter som naturen palaägger alla menniskor, uppfostra honom till att af fri vilja förrätta hvad man ålägger honom som ett tvång, och man ger honom ott godt tillfälle att utveckla de dolda naturgåfvor hans beundrare tilldela honom. AN vv I