Göteborgsposten – 21 maj 1869, sida 2

Hon var så blek och sorgsen, så olik sig sjelf, då hon visade sig vid frukostbordet, att tant Medie blef orolig. Fröken Blanche hade på förhond tänkt nt en förklaring, hvilken hon afgaf i så mild ton, att slägtingen blef helt förvånad. i Herr de Courtomicu blef ingalunda mindre förvånad. — Hvilken ny nyck föranleder denna förändring? tänkte han. ; Hen blef helt orolig, då hans dotter, i samma ögonblick han reste sig upp från bordet, begärde ett ögonblick s samtal med honom. Han gick före henne in i sitt kabinett, och då de voro ensamma bad fröken Blanche, innan han fatt tid att sätta sig, att han skulle utan förbehåll omtala allt som kunnat tilldraga sig och yttras mellan hertig de Sairmeuse och ; honom, om vilkoren för ett giftermål voro uppgjorda, på hvilken fot saken stod, och slutligen om Murtial blifvit förberedd och hvad han svarat. Hennes röst var ödmjuk, hennes blick fuktig, allt hos henne förrådde den grufligaste oro. Marquisen blef förtjust. — Min oförsigtiga dotter har velat leka med elden... sade han för sig sjelf i det han strök sig om hakan, och hon har på min ära bränt sig! Detta ögonblick gaf honom hämnd för alla de knappnålsstyng hon gifvit honom. (Forts.)