Göteborgsposten – 21 maj 1869, sida 2

församlingen, men detta ord var ännu olyckligare. Öväsendet nådde snart en sådan höjd, att poliskommissarien förklarade mötet vara upplöst. En för den radikala oppositionen mycket betecknande förklaring framkom å ett valmöte i 3:dje distriktet. Här yttrade den socialistiske grefven Shee dAlton: Åfven om regeringen antager hela mitt program, skall jag likväl förbli i oppositionen. Detta erlnrar om en tysk demokrats förklaring i Paulskyrkan år 1849: Jag känner ej regeringens åsigter eller beslut i denna sak, men jag röstar emot dem. Det är denna politiska riktning, som Emile de Girardin med rätta kallar för den Åoförsonliga oppositionen. Emellertid är det otänkbart, att dylika grundsatser skulle kunna segra. Vid upploppet utanför Chätelet-teatern råkade direktören för denna ut för det obebagliga missödet att bli bestulen på hela sin teaterkassa: kommunismens tillämpning på verkligheten. Den af Victor Hugos söner utgifna tidningen ÅRappel har konfiskerats med anledning af en artikel, kallad De tre ederna. Bland de eder, som man under de senaste dagarne afgifvit, finnes det nemligen trenne, hvilka beteckna ställningen: Rocheforts ed, Bancels ed cch Baudins ed. Tre eder, tre ironier, tllägger bladet, som derpå förklarar denna sats sålunda: Rocheforts ed är revolutionens hånleende, Bancels ed är förbannelsens ed och Bandins ed är barrikadens ed. Spaniens finansminister har inför corres framlagt utgiftsbudgeten för innevarande finansår. Densamma uppgår till 2,987 millioner realer. Bristen utgör 800 mill. roaler. Republikanaren Serraclara har blifvit i cortes, under debatten om regeringsformen, bemött af Silvela, som sade, att den republikanska styrelseformen skulle medföra allvarliga faror såväl inåt som utåt, och besvor republikanarne att, äfven om cortes skulle rösta för en monarki, fortfarande bevista cortes sammanträden, emedan de annars skulle framkalla ett borgerligt krig. Den liberala unionen är fortfarande delvis emot ett regentskaps insättande. Kejsaren af Ryssland är så sjuk, att prof. Nålaton tillkallats från Paris, för att bli konsulterad. John Bright, som nu är medlem af Englands regering, har från gammalt varit en nagel i ögat på torierna. Sjelfve gubben Russell synes nu vilja göra gemensam sak med dessa mot själen inom Gladstones kabinett. Denne gamle ledare af whigpartiet har nemligen i öfverhuset åter bragt den sociala frågan i Irland å bane. Han framhöll nödvändigheten af att beskydda dervarande borgares lif genom vidtagande at vissa strängare åtgärder, de der gjorde god verkan 1847 mot de agrariska förhållandena. Dernäst klagade han såsom flera torier före honom öfver, att regeringen ej under denna parlamentssession behandlat frågan om jordbrukareförhållandena i Irland samtidigt med kyrkofrågan, alldenstund denna underlåtenhet i förening med vissa tal af Bright väckt de orimligaste och kör den allmänna freden farligaste förhoppningarne hos de lättrogna och lätt upphetsade irländska frälsebönderna. Grefve Derby gick ännu längre. Han förklarade, såsom stor godsegare i Irland, att hans arrendeafgifter hittills ingått regelbundet; men att den föreställningen nu utoredt sig bland bönderna, att regeringen skulle år 1870 öfvertaga egarens rätt. Ansvaret härför tillskref han Jobn Bright, som han var nugad att sammanställa med den bekante borgmästaren Sullivan i Cork. — Bright represenberar det tredje partiet i England, det radikala oller republikanskt folkliga, han representerar tolket. Derför kan det väl hända, att af de gamla toryoch whigpartierna en fusion göres, för att gemensamt motarbeta det nya partiet, hvilket synes vara beredt att taga väldet i sin hand. Minnet af den store irländaren Daniel OConnell, befriaren, såsom hans tacksamma landsmän kalla honom, har firats med en andra begrafning. För mer än 20 år sedan egde bisättningen af hans lik rum på en kyrkogård i Dublin. Sedan har ett minnesmärke rests åt honom på det närbelägna Glasnevins kyrkogård, och en under detsamma gjord graf emottog d. 14:de hans dödliga qvarlefvor, hvilka under stor ståt fördes dit. Borgmästarne och kommunalråden från flera betydande sråder i Irland, lordkansleren af Irland och andra högt uppsatta domare, ett stort antal prester, bl. a. kardinalen, erkebiskop Cullen, gingo i spetsen för sorgetåget, som räknade ända till 7,000 deltagare. En i Ryssland sig uppehållande engelsman förbereder sig nu till en färd mellan Petersburg och Moskwa på velociped. Vice konungen af Egypten afreste d. 17:de från Alexandra till Vanedio förp net ie