Göteborgsposten – 11 maj 1869, sida 1

det verkar menligt på statskrediten, sade de betänksamma. Bolaget skall, om gynnsamma konjunk turer inträffa, absorbera stora kapitaler, som böra placeras i fastigheter, sade de omtänksamma. Bolaget skall ovilkorligen på företaget göra briljanta affärer, sade de afundsamma. Statsutskottet anlitade en ganska fyndig utväg. Först och främst afstyrktes alla de väckta jernvägsmotionerna, inklusive grefve Sparres. Vidare upphöjdes Östra banan (Norrköping-Nässjö) samt Norra banan (ThurebergStorvik) till rang, heder och värdighet at stambanor — på papperet; men utskottet aktade sig att föreslå tiden när dessa skulle byggas, eller de medel som till deras byggande erfordrades; och till sist föreslogs en underd. anhållan det K. M:t ville låta uppgöra en plan jemte kostnadsförslag å de jernvägsanläggningar, som under 12 till 15 år ansågos mest at behofvet påkallade, och i sammanhang dermed huru de böra utföras, genom ett eller flera bolag, vare sig genom direkt anslag till belopp af högst en sjerdedel af anläggningskostnaden, eller på annat sätt, samt att K. M:t derefter behagade till nästkommande riksdag aflåta nödig framställning i ämnet. Redan derigenom att grefve Sparres jernvägssystem i norr ej sträckte sig längre än till Gefle-Dala-banan, men än mera derigenom at statsutskottet accepterade denna åsigt, hänvisande dock till en obestämd framtid när en s atsbana skulle byggas vidare i nordlig riktning, blefvo norrlänningarne, de flesta åtminstone, högligen förtörnade, och deras missnöje ökades till fullkomlig vrede, då utskottet föredrog linien Stockholm-Thureberg-Sevalla-Norbergs bergslag och vidare norrut i trakten af Avesta till Storvik, framför den kortare och billigare Stockholm-Upsala-Sala-Storvik-linien. Diskussionen i begge kamrarne om Norra banans riktning — på papperet — framkallade en mängd högst värderika upplysningar, och man kan gerna säga att bevisningen för den ena riktningens företräde framtör den andra gick upp och ned. Den talare som i Andra kammaren yttrade sig med den största sakkunskapen var hr Lindhagen. Att han i ordets hela betydelse hade satt sig in i frågan, att han deråt egnat de mest allvarliga studier, framgick af hans anförande, hvilket upptog närmare en timma, och hvilket just derföre att det var så rikt på fakta, omöjligen kunnat af tidningarnes referenter återgifvas. Talaren förordade på det bestämdaste Stockholm-Thureberg-Sevallabanan, men betonade att det rika och bördiga landet norr om Mälaren icke kunde nöja sig med en utfartsväg till hufvudstaden, utan att ännu en bana ovilkorligen måste med tiden anläggas från Upsala norrut till Magrethehill vid Geflebanan. Denna åsigt upptogs till granskning af hr Staaff, som äfven framhöll att bakom den af utskottet föreslagna Sevallabanan låg en annan gömd, den af hr Lindhagen antydda, men tal. sökte bevisa Upsala-Salaliniens företräde i afseende