Göteborgsposten – 11 maj 1869, sida 1

Herr Lecoq 5). (Roman af Emile Gaboriau. (Ööfvers. fr. Franskan.) — Vet ni, chevalier, sade en gammal vicomte till sin granne, att dessa båda barn, förenade med hvarandra, skulle ega en förmögenhet, motsvarande sju eller åttahundratusen francs i räntor? Martial hängaf sig utan misstroende åt behaget af denna utmärkelse. Huru skulle han kunnat misstänka någon beräkning hos denna unga flicka, hvars blick var så ren, hvars skratt klingade som ett barns! ... Ofrivilligt jemförde han henne med den allvarsamma Marianne, och hans fantasi, sväfvande från den ena till andra, upplågade af den egendomliga kontrasten dem emellan. Fröken Blanche hade låtit honom få plats bredvid sig vid bordet, och de samtalade glädtigt under det de skämtade något med sina grannar. Men vid deserten blefvo de afbrutna. Betjeningen serverade Champagne och man drack för de allierade, hvilkas segerrika bajonetter fört konungen tillbaka; man drack för engelsmännen för preussarne, för ryssarne, hvilkas hätar nodtrampade Frankrikes skördar... Forts. fr. N:o 105.