Göteborgsposten – 11 maj 1869, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop. XXXIV. Den egentliga hufvuddrabbningen i jernvägsfrågan uppstod, då statsutskottets betänkande N:o 66 föredrogs. I rubriken till detsamma lästes de förföriska orden: framtida jernvägsanläggningar och statsbidrag till dylika anläggningar. Ni erinrar er tvifvelsutan grefve Erik Sparres vid riksdagens början väckta jernvägsmotion. Den bringade alla jernvägsintressen i rörelse, både de tillgodosedda och de förbisedda. Den erinrade om Pandoras ask, som nu af Epimetheus-Sparre i ett obevakadt ögonblick öppnades. När den ädle grefven först beslöt sig för att gifva uppslag till ett nytt jernvägssystem, lärer icke meningen varit att så många jernvägslinier deri skulle ingå, som sedan uti detsamma inrymdes. Det blef dock nödvändigt att taga hänsyn till de orter Åsom vid storskiftet blifvit lottlösa?, och så växte jernvägsliniernas antal till elfva. Åtrån och förvirringen växte när det visade sig att flera linier, lika berättigade som de föreslagna, blifvit alldeles förbigångna, och så väcktes en mängd motioner för att dels korrigera, dels tillöka grefve Sparres systeom. Statsutskottet — den personifierade sparsamheten — bätvade för den starka påtryckningen. Obestridligen låg en stor frestelse i grefve Sparres antydan, nästan löfte, att de af honom projekterade banorna skulle utföras af ett respektabelt bolag, som endast fordrade godtgörelse i statsobligationer, hvilka på förelaktiga vilkor skulle inlösas under loppet af dera år. Men — bolaget kan, om ogynnsamma konjunk irer för obligationernas försäljning ininträffa, nödgas sälja dem till underpris, och tr e——————--—---——