Göteborgsposten – 11 maj 1869, sida 1

Men detta var ej hertig de Sairmeuses åsigt, och då han ett par timmar derefter hunnit tillbaka till sitt slott, förebrådde han sin son i bittra ordalag för att han blandat sig i saken. — Hvad f-n hade ni med den saken att göra? sade hertiden. Jag skulle ej ha velat taga på mig det förhatliga i detta förslag, men sedan det en gång blifvit väckt... — Jag ville hindra en onyttig dumhet! — Dumhet ... onyttig!... Jarnibleu, marquis, ni dömer för hastigt. Tror ni att denne fördömde baron ir någon beundrade af oss?... Hvad skulle ni svara, om man sade er, att han hopspinner en komplott mot oss?... — Jag skulle höja på axlarne. — Jaha! ... Nåväl!... marquis, gör mig det nöjet att fråga Chupin. Det var ej två veckor sedan hertig de Sairmeuse kom tillbaka till Frankrike, han hade ännu ej hunnit skaka landsflyktens stoft af sina fötter och hans inbillning grumlad af passionen, visade honom redan fiender öfverallt. Han hade ej varit i Sairmeuse mer än två dagar, och redan tog han utan omdöme emot giftiga angifvelser som kittlade hans hämdkänsla. De misstankar, hvilka han velat meddela Martial, voro grymt och löjligt orättvisa. I samma ögonblick då han anklagade baron dEscorval för att Åhopspinna en komplott, gret denne olycklige man vid sin song hufvudgärd. Baronen trodde honom vara döende . .. Maurice sväfvade också i stor fara. Hans nervösa