Göteborgsposten – 11 maj 1869, sida 1

ner undantag i berörda hänseende skäligen böra es rum. Bankoutskottets betänkande med förslag angående riksbankens låneoch kreditivrörelse gaf äfven i Lördags afton anledning till långa öfverläggningar i Andra kammaren, hvars ledamöter visade sig särdeles talträngda, oaktadt de flera gånger fingo höra framkastade påminnelser, att riksdagen snart aärmade sig slutet, och att det således vore bäst att ej vara mångordig, såvida man ej ville ha riksdagen förlängd. Ester mycket ordande beslöts slutligen med 67 röster mot 41, nedsättandet af manufakturdiskontens kreditiv i riksbanken frän 2 millioner till 1,750,000 rdr och utan votering. minskandet af jernkontorets kreditiv från 900, 000 till 750,000 rdr. Hr Wijk hade väckt motion om sådan nedsättniag, och bankoutskottet hade dertill lemnat bifall. Inductriidkarne eller deras representanter inom kammaren sökte visserligen att så de förra kreditivbeloppen b bebällna, och för sådant ändamål uppträdde hrr Sääf och Svanberg, hvilka begagnade wvillfället att beskärma sig öfver franska traktaten, samt hrr Wedberg, Hedengren, Åkerlund, Sjöberg, Vougt och Mannorskantz, men pluraliteten var obeveklig, oaktadt man framkastade varningen, att det blir allmänna diskonten tur att sedan få viäkännas indragning. Ofriga föreslagna ändringar i b. nkoreglementet godkändes utan diskussion, men när man kom till den punkten, hvari bankoutskottet afslagit Jöns Pährssons motion, att allmän ia diskontfonden måtte ökas från 9,600,000 rår till ert maximum sf 15,000,000 rdr, kom diskussionon åter i gäng. Inom utskottet hade hrr Ola Jönsson och Wener reserverat sig och föreslagit et tillägg till reglementet för riksbankens styrelse, nemligen att fullmäktige må, när de anse det med bankens fördel förenligt, anvisa yiterligare medel till utlåning från diskon fondenAlla de — och de voro många — som önskade att banken måtte utvidga sin verksamhet i denna riktning, förenade sig om denna reservation. Härför talade hrr Jöns Pehrsson, som yttrade st: denna fråga mähande vore dea sista, hvarmod han komme att besvära riksdagen, Ola Jönsson, P. Nilsson fr. Kr. län, Indebetou, Uhr, F. Pettersson, Rundbäck, Jöns Olsson i Nordanå och Vougt. Det vore nyttigt att fullmäktige allt mer och mer finge friare händer, att å avcra fonder obegagnpade medel kunde göras fruktbårande och nyttiga i allmänna diskon fonden, att det nuvarande systemet, hvarigenom ofta större summor bållas inlästa, är till fördel för privatbankerna, som derigenom få en i samma mån ökad sedelcirkulation o. 8s. v. Å andra sidan uppträdde hr Hierta som anmärkte att bankofullmäktize skulle beredas en obehaglig ställning genom det föreslagna tillägget, ty säkert blefve många lånesökande i alla händelser utan lån, och detta kunde till och med inverka på fullmäktigvalen, och således äfven på sjelfva bankens förvaltning, hvilket var angeläget alrt undvika, hr Björck, sow heldre ville öka fonden med ett bestämdt belopp än lemna fritt spelrum för fullmäktige att banäla efter tillfälliga konjunkturförhållanden, hvarmed man förut gjort olyckliga försök, samt hr Agardh. Det föreslagna tillägget bilölls med 54 röster mot 29, hvilkea votering visar att ej balfva antalet af kammarens ledamöter var närvarande. Tiden led också mot midnatt.