Göteborgsposten – 5 maj 1869, sida 1

bästa vänner. Ni har hört skurkar förebrå mig för hvad de kallade mina fördomar, eller hur? Nåväl! jemförd med marquis de Courtomieu är jag blott en obetydlig jakobin ... — Åh!... min far... — Ingenting är sannare. Om jag ej följer med min tid, så skulle man anse honom vara så långt efter den som under Ludvig den XIV:s rogering. Men — ty det finns ett men — de åsigter som jag högt förkunnar döljer han ... och var säker om att han ej yppar dem förrän vid lägligt tillfälle. Han har, jarnibleu! fått lida grymt för sina åsigter, i den mening han varit nödsakad dölja dem temligen ofta. Han har först och främst fått dölja dem under konsylatet, då hon återkom från emigrationen. Med ännu större mod dolde han dem under kejsardömet... ty han var någon slags kammarherre hos Fuonaparte, den käre marquisen , .. Men tyst! erinra honom ej om hans heroism; han ångrar den alltsedan Restaurationen, Det var i denna ton hertig de Sairmeuse brukade tala om sina bästa vänner. -Historien om hans förmögenhet, fortfor han, skullo vara historien om hans giftermål... Ty han har varit gift ett visst antal gånger. ,. och fördelaktigt. Ja, på femton år har han haft sorgen förlora tre hustrur efter hvarandra, den ena bättre och rikare än den andra. Dottern har han med den tredje och sista, en Ciss6-Blossac ... hon blef den mest långlifvade, hon dog först 1809. Hvarje gång han blef enkman tröstade han sig med att inköpa en mängd jordegendomar. Sålunda är han för närvarande lika rik som ni, marquis, och hans inflytande är vid