Göteborgsposten – 5 maj 1869, sida 1

——— —— af förliden månad lätteligen af hvarjehanda tecken och rörelser sluta sig till, att någon stor och vigtig fråga stod på dagordningen i kamrarne. Åtskilliga riksdagsmän, som annars venligt sin nmatur äro tungfotade, blefvo nu förundransvärdt rörliga. Åtskilliga, som annars . voro tystlåtna blefvo nu rätt språksamma. tskilliga, som dittills hållit sig ipå sin kant7, varit lite uppblåsta och häradsdomaraktiga, blefvo plötsligt artiga, förbindliga i sitt väsende och visade sig benägna att bjuda till och med så simpelt folk som mig och mina vederlikar på Len liten tutipg. Lyckliga dagar! Skada blott att de voro så tål Ni anar naturligtvis att den stora och vigtiga frågan rörde jornvägsanläggningarne?. Broschyrer, promemorior, kolorerade och icke-kolorerade kartor, vägoch förledande, utdelades gratis. Såväl i afseende på dessa, som ock beträffande statsutskottets vidlystiga jernvägsbetänkanden N:o 65 och 66, hvilka med sina många bilagor och reservationer utgöra en diger volym, tager jag mig friheten framställa en hypotes, möjligen ett axiom, nemligen att rätt många riksdagsmän fritogo sig från den ganska mödosamma förpligtelsen att genomläsa dessa handlingar, så ötverlastade med ortnamn och siffror att man rent af kunde bli tokig. Till förekommande at ett dylikt obehag, med deraf följande konseqvenser (ett ord som stundom i Andra kammaren begagnas) var det utan trifvel både klokt och praktiskt, samt tillika ändamålsenligt till förekommande af en vådlig öfveransträngning, att helt enkelt tro på någon som ansågs hemmastadd i frågan, som rville åt samma håll, och af hvilken man således både kunde taga intryck och mottaga den rätta voteringssedeln när man ändtligen skulle öfvergå frän ord till handling. Det är dessutom vida mera själsansträngande för de respektive folkombuden än den stora allmänheten föreställer sig atti flera timmar oafbrutet sitta i kammaren, äfven om man då och då begifver sig till Äväningen nerunder när någon talar på hvilken man ej skall tro. Innan den stora striden började i Fredags, inträffade en liten förpostfäktning. För remiss till statsutskottet föredrogs en kunglig proposition om beviljande af medel till allmänna arbeten för lindrande af den genom förlidet års missväxt uppkomna nöden. Propositionen afsåg beviljandet af 300,000 rdr nu till en jernväg mellan Tenhult och Wernamo (7 mil), hvilken kunde byggas för omkr. 1,120,000 rdr. Mot detta förslag uppträdde dels br Berger, som ansåg vida bättre att ökade anslag under innevarande år beviljades till nordvestra stambanan, än till föga betydande arbeten i Småland, och dels grefve Posse, som ansåg handlingarne rörande nämnde jernväg vara så ofullständiga, att riksdagen icke dervid kunde fästa afseende, samt dels till slut hr Hierta, som äfven uttalade sina tvifvelsmål af vanlig beskaffenhet, då det gäller anslag. Men finansministern försvarade den kungliga propositionen väl och varmt och erinrade att arbetet på nordvestra banan, enl. hr Bergers önskan, kunde i år ökas, nästan fördubblas, om anslaget ökades med t. ex. en million rdr. — Smålands-representanterna voro särdeles belåtna med den k. propositionen, men det märkligaste var, att den obetingadt gillades och förordades af hr Björck, och afgick således till statsutskottet under goda auspicier. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande N:o 65, hvari behandlades frågorna dels om anslag till Nordvestra stambanan (3,100,000 rdr för 1870), dels till ett stationshus i Stockholm (300,000 rdr) och dels om användande af endast svensk jernvägsmateriel. Mot hvad i första punkten föreslagits gjordes naturligtvis inga invändningar; men desto flera mot hr Myrtins yrkande att, enligt Olof Olssons motion, en million rdr af det för 1870 afsedda anslaget skulle beviljas att utgå redan i år, hvarigenom vunnes icke blott arbetets fortskyndande utan äfven ökad arbetes förtjenet för behöfvande, För en så nyttig åätgärd uppträdde en mängd talare med ausorande af fullgiltiga skäl. Ur Björck i första ! rummet bekämpade ock förslaget. Arbetets fortskyndande skulle minska statens kraft att fortsätta arbetet. Nästa år skulle man äfven nödgas öka byggnadsanslaget och följden deraf blef att det skulle uppgå till 5 mill:r årlii ae AA PR