Göteborgsposten – 5 maj 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ösvers. fr. Franskan.) Det var med en lindrig darrning i rösten Martial svarade: — Åh! kär är kanske för mycket sagdt. IIon inger mig ett lifligt tycke, det är tillräckligt sagdt. Hertigen betraktade sin son med slug min. — Ni gör mig i sanning förtjust! utropade han. Jag fruktade att denna låga skulle, åtminstone för ögonblicket, störa vissa planer som jag fattat för er framtid, marquis!... — Verkligen? ... — Ja, jag har mina planer och jag skall senare med: dela er dem fullständigt ... Jag inskränker mig i dag till att bedja er betrakta fröken Blanche de Courtomieu. Martial svarade ej. Denna begäran var obehöflig. Om fröken Lacheneur på morgonen kommit honom att glömma fröken Courtomieu, förbleknade nu för ett ögonblick minnet af Marianne för erinringen af Blanches strålande bild. — Men innan vi komma till dottern, återtog hertigen, så låtom oss tala om fadern. Han är en at mina Foru. fr. N:o 101.