Göteborgsposten – 3 maj 1869, sida 1

Herr Lecoq 5). (Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. sr. Franskan.) Han talade med sådan kraft och hänförelse. att Marianne ej kunde motstå begäret att trycka hans hand. knsamt denna åtbörd hämnade dem på Martial, hvilken blef helt blek. — Men jag har äfven andra rättigheter, fortfor Maurice ... Min far hade i går den äran att för mig af herr Lacheneur begära hans dotters hand... -Och jag vägrade den? ropade en vredgad stämma. Marianne och de båda unga männen vände sig om, alla lika öfverraskade. Herr Tacheneur stod framför dem, och vid hans sida befann sig Chanlouineau, som kastade vredgade blickar. — Ja, jag vägrade den, upprepade herr Lacheneur, och förutsåg ej att min dotter skulle bryta mot min vilja... Hvad lofvade du denna morgon, Marianne? . .. Är det vil du ... du, som stämmer möte i skogen med karlar? ... Gå tillbaka hem, på ögonblicket . .. — Min far... — Gå! upprepade han, gå! jag befaller dig det. Forts. fr N:O 98