Göteborgsposten – 29 april 1869, sida 1

några vaxljus var ej nog för att tillfredsställa hans nyfikenhet. Han ville se allt i detalj. ö Ätföljd af sin son undersökte han det ena efter det andra af rummen i denna furstliga boning, och vid hvarje steg uppstego minnena från hans barndom för hans sjal. Hade ej Lacheneur respekterat alltsammans! ... Hertigen återfann alla de gamla föremålen på deras plats och så att säga sådana han lemnat dem. Då han sett allt yttrade han till Sin son: — Dender Lacheneur är bestämdt ej en sådan skurk som jag trodde honom vara, markis. Jag är böjd att förlåta honom mycket för den vård han tagit om vårt hus i vår frånvaro ... Martial förblef allvarsam. — Jag skulle göra något ännu bättre, min far, sade han; jag skulle visa denne man min tacksamhet genom en frikostig belöning. Detta ord kom hertigen att hoppa till. — En belöning! ... upprepade han. Är ni tokig, markis? Tänk på afkastningen!... Kommer ni ihåg den beräkning chevalier de la Livandiere i går gjorde? ... — Chevaliern är ett dumhufvud!. ... förklarade Martial. Han har glömt att Lacheneur tredubblat värdet af Sairmeuse. Jag tror att det är öfverensstämmande med vår värdighet att gifva denne man en ersättning af hundra tusen francs ... det skulle vara en god potitik och verka välgörande på allmänna sinnesstämningen; hans majestät skulie hålla er räkning derför... Politik ... allmänna sinnesstämningen ... hans maje