Göteborgsposten – 28 april 1869, sida 1

rit vida större innan de nyt kommunallagarne och representationstörändringen antogos, ty att rösträttsbestämmelserna deligenom utvidgats, emot förr, kan väl ej bestrisas. Påståendet om befintlig olikhet i lagskipningen, till men för de obemedlade och till förmån för de bemedlade, torde utan tvifvel böra högst betydligt modiferas, och det kan svårligen påstås med befogenhet, att lagskipningen hos oss utöfvas så, att den förföljer de fattiga. Icke i något lanl kan den sattige anlita domstolarnes biträde för så billig kostnad som i Sverige. Hvad man deremot med bestämdhet kan säga, det är, att om den fattigvårdslagstiftning, som utskottet föreslagit, antages, så kommer ett ganska stort antal verkligt fattiga att drabbas al en grym — men försatmingsenlig — behandling. Utskottet har nemligen icke tvekat att beröfva den hjelpsökande rättigheten att öfverklaga kommunalstämmans beslut. Man kan tvista med kronan och den enskilde om en riksdaler och gå alla instanserna igenom, men öfver kommunalstämmans beslut skulle man ej ega rätt att klaga, ty utekottet säger att embetsmyndigheters pröfningsrätt i nämnde fall vore en orättvisa. Om utskottets påstående är riktigt, att en faktiskt qvarstående olikhet inför lagen förefinnes, så är det uppenbart, att denna olikhet genom utskottets förslag ingått i ett nytt stadium, då den obemedlade och obemärkte mannen af folket förvägras att klaga öfver beslut, som Åden lyckligare lottade samhällsmedlemmen (kommunalstämman) behagar fatta. Hvad här ofvan anförts mot utskottets motivering, anmärktes af flera ledamöter i Andra kammaren — dock utan påtöljd. Om den nuvarande fattigvårdsstadgan är för mild, eller rättare sagdt, om den af embetsmyndigheterna för mildt blifvit tillämpad och till förmån för de fattiga, så kan man säga, att i de nu uppgjorda grunderna för en dylik stadga blir omildheten, till och med grymheten, legaliserad, och märk väl, initiativet dertill utgår från ett utskott, som dock gör anspråk på målsmanskap för den obemedlade och obemärkte mannen af folket. I sammanhang med granskningen af de nya fattigvårdsprinciperna, riktade några talare derjemte en skarp kritik mot utskottets framställning rörande sattigdomens orsaker. (Forts.)