Göteborgsposten – 28 april 1869, sida 1

han vedergällde med den svartaste otacksamhet, denne man som var redlig ända till heroism, som han behandlat som en dräng, hade befriat honom från ett bekymmer som förgiftade hans lif. Lacheneur hade betryggat hertig do Sairmeuse från en fattigdom som ej var sannolik, men möjlig, och som han i alla händelser fruktat... Den person i trakten, till hvilken man sagt något sådant, skulle ha skrattat. — Vet man då inte, skulle han ha svarat, att Sairmeuserna ega millioner i England, åtta, tio, mera kanhända, man känner ej så noga antalet. Detta var sant. Men dessa millioner, som lord Holland och hans dotter lemnat efter sig, hade ej blifvit testamenterade till hertigen. Han förvaltade efter behag denna ofautliga förmögenhet, han disponerade både öfver kapitalet och räntorna. .men alltsammans tillhörde hans son, hans son ensam. Han sjelf egde alldeles ingenting, ej ens tolfhundra livres i räntor, han egde strängt taget ej något att lefva på, Visserligen hade Martial ej yttrat ett ord, som kunde gifva anledning misstänka utt han hade för afsigt att öfvertaga förvaltningen af sin egendom, men detta ord mde han komma att uttala... Hade han ej skäl tro, att han någon dag, förr ellor senare, skulle komma att uttala detta olycksbringand ord? ... Hertigen fruktade i hvarje ögonblick att få hora det,