Göteborgsposten – 27 april 1869, sida 2

santa företeelse, hvilken ehuru den rörer sig inom förhållanden, som gälla det allmänt menskliga, likväl bär prägel af något äkta nordiskt i form och färg. För tillfället nöja vi oss med att hjerligt lyckönska den af oss okände förf. och nämna endast ett par ord om de spelande, hvilka samtliga på ett bögst förtjenstfullt sätt återgåfvo sina roller. Lika mycket vi ansågo oss befogade att anmärka mot fru Hvassers uppfattning af den unga flickans roll i De Onyttige, lika mycket anse vi oss böra framhålla hennes utmärkta återgifvande af den unga fröken Elisabeths roll i den nu ifrågavarande pjesen. Det är sanning i det spelet och det är känsla. Endast en skådespelerska af första ordningen kan på ett sådant sätt, som vi sågo fru Hvasser i Lördags afton uttrycka denna intresssana karakter. Hr Elmlund är lugn, säker och konseqvent i den karakter, förf. gifvit den unge prestmannen Edvard, och denna roll är för nämnde skådespelare, synes det oss, en verklig t iums, ty han visar deruti en förträfflig moderation, något som just icke är hans starka sida. Så hafva vi att nämna fru Almlöf, den tredje i klöfve bladet, en mor, sådan man sällan ser benne på scenen och med den specialitet al mor, som qvinnan a! folket nödvändigt måste visa gentemot den förnäma ovärdottern. Epiteterna Åypperlig, förträffligt och så der vidare äro för flacka och hvardagliga, då man talar om ett spel, som med sådan slående sanning visar oss det verkliga konstnärskapet i dess djupa uppfattning och oöfverträffliga återgifvande. Att icke alla åskådarne deltogo i försöket att inropa fru Almlöf efter en af de mest gripande scenerna, utan att flertalet tvärtom anhöllo, det roparno måtte vänta ännu något, var endast ett så mycket större erkännande åt den gripande sanningen af hennes spel, hvilken icke kunde tåla art illusionen förstördes genom att se skådespelerskan komma in och niga sedan Edvards moder i djup rörelse lemnat sonens hus. Hr N. W. Almlöf och mill Bock innebafva ett par mindre betydande roller, men som de utföra naturligtvis på det sätt, man af dem kunnat vänta. Efter pjesens slut hördes flera rop på fört., men hr Elmlund framträdde och tillkännagaf, att förf. icke var närverande. — Direktör Zetterholm, som med sin trupp från Södra teatern snart flyttar öfver ull Djurgården, lärer upptagit en ny pjes, en treaktsoperett, fransysk, benämnd Tåblomman, hvilken truppen s. n. flitigt inöfvar. Uppsättningen lärer vara temligen dyrbar, då allt blir äkta kinesiskt.