Göteborgsposten – 27 april 1869, sida 2

Fran Utlandet. Kejsar Napoleon yttrade en gång vid en stor officiel diner i ett tal rörande den franska expeditionen till Mexiko, att framtiden skulle visa, att densamma var en stor tanke, hvars stora betydelse ej skulle minskas deraf, att Spanien och England lemnat honom inför sjelfva pröfningen. Det vill nästan synas som att denna förklaring skulle nu vara på väg att besannas. Hade Frankrike, England och Spanien med enighet samverkat i att ordna törhållandena i Mexiko, enligt den först uppgjorda planen, skulle de der kunnat få en tillräckligt fast fot, för att vara i stånd att biträda de nordamerikanska Sydstaterna i dessas försök att lösrycka sig från Nordstaterna och bilda en egen, sjelfständig, federativ republik. Härigenom skulle de mot Nordstaternas tillväxande makt kunnat bringa till stånd en betydelsefull motvigt och dermed äfven häfdat sina egna besittningar i Amerika eller dess farvatten. Mer än Frankrike voro Spanien och England häri intresserade. Men dessa båda länders utrikespolltik har under många år varit så lam, att man nästan häpnar vid åsynen af, huru de rusa fram mot punkten af tullständig politisk betydelselöshet. De öfvergåfvo ock Frankrike, som ej förmådde utkämpa striden, utan måste med oförrättadt ärende draga sig tillbaka, qvarlemnande tusentals stupade soldaters förspillda blod och förslösade millioner. Sydstaterna blefvo, lemnade utan annat stöd än det lumpna engelska blokadbrytandet, lika egennyttigt som krypande, besegrade och den stora transatlantiska republiken utgick ur kampen starkare än någonsin och brinnande, såsom hvarje segrare, af begär att ytterligare utvidga sig. Detta synes först komma at: ske på Spaniens bekostnad, och vi meddela efter den engelska tidningen ÅOWI, hvilken brukar vara försedd med särdeles pålitliga uppgifter, följande märkliga bref trån Newyork: Grant har nu kastat sig på frågan om Cuba och skall otvifvelaktigt medverka till att på något sätt lösrycka denna ö från Spanien. Huruvida detta skulle med välbehag ses af Frankrike och England, derom har ni bättre tillfälle att döma än jag. Men de förvocklingar, som skulle deraf följa, kunde kasta detta land i krig med de europeiska makterna. Stämningen mot Evgland, Frankrike och Spanien upparbetas omsorgstullt inom kongressen och pressen, liksom för att bereda folket på de steg, Grant önskar taga. Han och hans förtrogna vänner längta ifrigt efter ett utländskt krig. Detta skall ej allenast lemna dem utvidgadt landområde, utan äfven ge dem ett vidt fält för inläggandet af ära och större makt åt den närvarande förvaltningen. De högt uppsatta äro genomträngda af hat till England och i någon mindre grad till Frankrike. i Om ett par dagar skall en yacht asgå härifrån till Cuba, under föregifvande af en