Göteborgsposten – 27 april 1869, sida 2

utan att se oss om! ... Innan natten måste vi ha passorat gränsen .. Med armarne ufsträckta närmade han sig, liksom för att taga Marianne i besittning och föra bort henne. Hon hejdade honom med en enda blick. — Ply! ... upprepade hon i förebrående ton, fly!... och det är ni, Maurice, som råder mig till detta. Huru! ... olyckan drabbar min stackars far med de fruktansvärdaste slug och jag skulle lägga denna förtviflan och denna skam till hang smärta?... IIIn är ensam, hans vinner ha öfvergifvit honom, och jag, hans dotter, skulle öfvergifva honom!... Ah! om jag gjorde det, vore jag den eländigaste och föraktligaste af menskliga varelser! Ifall min far, då han ännu innehade Sairmeuse, fordrat af mig hvad jag i går afton på hans bön medgaf, skulle jag kanhända beslutat mig för det ytterliga steg ni nämner ... jag skulle midt på dagen ha lemnat Sairmeuse i min älskares armar. Det är ej verlden jag fruktar! Men om man kan fly ur ett slott från en rik och lycklig far, kan man ej öfvergifva en förtviflad och utblottad fars hydda. Maurice! låt mig vara der hedern bjuder mig att vara .. Det skall ej bli svårt för mig att bli bondflicka, för mig hvars förfäder varit bönder. Res... jag är i behof af hela min energi. Res och tänk på att man ej kan vara fullkomligt olycklig, så länge man vet med sig att man uppfyllt sin pligt...