Göteborgsposten – 27 april 1869, sida 1

Göteborg d. 27 April 1869. Offentliga föreläsningarne. Prof. Dietrichson fortsatte i går afton sin framställning om de sköna konsternas plats i hemmet. Tal. framhöll det olämpliga i att barn som sakna anlag tvingas act lära sig musik. Då man finner att anlagen för musik hos ett barn äro bristfälliga, bör det tillåtas dermed upphöra. Beträffande litteratur och poesi bör man i främsta rummet tillegna sig nationalarbeten och blott det bästa af hvad som på främmande språk skrifves. Dramatiken rekommenderades, oaktadt man för att njuta af densamma måste lemna hemmet, ty man tager i alla fall den lyftning som den framkallar tillbaka med sig hem. Resande teatersällskaper kunna i allmänhet icke utöfva något inflytande på kulturen och äro således ofruktbara. Hvad dilettantismen inom det dramatiska området beträffar kan den blott gillas på ställen der man ej har tillfälle att se skådespel. Sällskapsspektaklen draga ofta personer fån deras egna göromål och in på andra samt framkalla en åskådning som står i strid med det dagliga lifvet. Der en verklig konstteater förefinnes är täflan af dilettantismen komisk. Vitrar en ung person böjelse för secnen, så förhindra honom både en och två gånger. Här gäller den regeln: ÅOm du kan låta bli, så låt bli. Man hör så ofta den frågan: Hvart har glädjen i vår tid tagit vägen? Hvart friskheten i folklifvet? Hvart originalerna? Det är fruktan att skilja sig från andra som framkallat denna brist; individualiteten kommer ej till sin rätt. Men vi tå ej misströsta, ty redan visa sig tecken till en förbättring. Vår tid soker såsom en renaissancetid att förena den från medeltiden ärsda öfverdrifvet spiritualistiska uppfattningen af naturen med antikens naturalistiska. IIittills har dock detta sträfvande egentligen gällt det allmänna, icke personligheten, men denna håller nu äfven på att bryta sig till sin rätt, och vårt land har i det afseendet hunnit längre än de fleste andra. Det är för detta ändamål som hemmet