Göteborgsposten – 23 april 1869, sida 1

paragraf, men hade för öfrigt intet att invända mot en skrilvelse, sådan hr Mörner föreslagit, såsom innebärande ett uttryck af riksdagens opinion i frågan. Hr Mörners förslag godkändes slutligen utan votering. . I Andra kammaren framställdes vid början af förmiddagssammanträdet i Onsdags en förfrågan af hr Svensn till chefen för ecklesiastikdepartementet, hvad resultatet blifvit af det arvodesförskott, som en föregående riksdag beviljat seminarieföreständaren Wåhlin. . — Derester fortsattes behandlingen af beavillningsutskottets betänkande, n:o 13, angående föreslagna ändringar af vilkoren för färsäljning af spirituosa. Man märkte — säger Dagens Nyh. — att kammarens ledamöter efter den föregående dagens mödor sofvit godt och vaknat med stärkta. krafter, ty en större talträngdhet och envisbet har knappt i kammaren förut förekommit, och det vill ej säga litet. Början gjordes med hr Lars Daniel Anderssons föslag, ati vid pröfning af gjorda anbud i bränvinsutskänkningsoch minnthandels-rättigheter i stad de högsta alltid skola antagas, om tillräcklig säkerhet erbjudes. Detta gaf anledning till en mycket lång olverläggning, ehuru det endast var hr Nils Andersson i Bafvik, som understödde motionären. Slutligen blef utskottets afstyrkande godkändt. Med 77 röster mot 59 beslöts i öfverensstämmelse med hr Jungmarkers motion några tillägg till mom, 1. 10 och 15 88 bränvinsförordningen. Till 10 F skulle tilläggas: Mot antaget anbud må klagan ej föras, derest ej visas kan, att auktionen icke i beborig ordning försiggåt, Till 15 skulle läggas ofvanstående ord jemte följande: 4i hvilken händelse bosvär kunna inom 30 dagar från auktionsdagen till K. M:ts befallningshafvande i länet ingifvas. Hr Johan Olsson från Kalmar län hade föreslagit att den inkomst af bränvinsförsäljningen, som nu tillkommer städerna skulle, under vissa vilkor, ingå till statsverket. Häremot protesterade städernas representanter, anmärkande det okloka deri, att landsbygdens befolkning med oaflätligt afund betraktar städerna och deras förkofran. Bland de många talare, som i denna fråga yttrade sig, de flesta mot motionen, var äfven hr Medin, som tyckte att då det väl är landsborna som supa mest eller köpa mesta bränvinet, så kunde det ej vara rättvist, att staden ensamt får uppbära skatten derför. Motionen afslogs slutligen med 129 röster mot 32. I afseende å det ansvar, som drabbar öfvertradare af bränvinsförordvingen hade utskottet, i anledning af hr Hasselrots i Första kammaren väckta motion, hemställt att riksdagen måtte skärpa detsamma uti en obetydlig grad. Häremot uppträdde hrr Bergström och Staff, anmärkande att det alldeles strider mot tidens riktning att skärpa straffbestämmelser, isynnerhet när det gäller handlingar, som folket ej, betraktar som brott och hvilka derför göra domare och åklagare stort bryderi att få utredda och bevisade. Häri instämde hrr P, Ericsson fr. Gefleborgs län, Östman, P. Nilsson ir. Kristianstads län, Hierta, Ahlgren, Hörnfelt, Uhr, Avd. Ericsson och Ekenman. Endast hr Jonas Jonasson fr. Kalmar län törsvarade utskottet, och ehuru han sjelf sade sig ej ha hopp om framgång, upptog han likväl tiden med att begära votering, och utföll denna med 116 nej mot 23 ja, som voro för utskottet. Å eftermiddagens sammanträde stod fråmst på föredragningslistan statautskottets utlåtande öfver K. M:ts framställning om anslag för skogsväsendet. Utskottet hade föreslagit: att ledningen af akogsväsendet bör, efter nuvarande generaldirektörens afgång, anförtros åt en skogsdirektör med 6,000 rdrs lön; att alla embeten och tjenster böra endast på förordnande tillsättas; att organisationen Af skogsstyrelsen och skogsstaten bör ske i öfverensstämmelse med K. M:ts förslag och att 226,978 rdr 6 öre må anslås till aflöning för ar 1570. Mot detta utskotts beslut hade hrr Hierta, Björck, Hörnfelt, Jan Andersson och Carl Isvargson reserverat sig och framställt ett eget förslag, hvars hufvudtanke var att riksdagen ej ansett sig kunna lemna bifall till att skogsvarden skulle handhafvas af en styrelse, utan borde den ställas under kgs bfhdes omedelbara förmanskap. Kontrollörer skulle anställas i de särskilda länen och i finansdepartementet tillsättas en tjensteman att tillhandagå departementschesen med råd och upplysningar. Anslag borde beviljas för 1870 med 177,965 rdr. Den långvariga striden hvälfde sig mellan dessa båda förslag. Reservanternas talan fördes förnämligast af hr Björck, som i ett par vidlyftiga anföranden sökte framhålla fördelarne af deras äsigt. Resultatet af den skulle bli icke blott besparing, utan äfven att skogsvården skulle mer än nu kunna lämpas efter de lokala förhållandena. Utskottets betänkande hade ifriga försvarare i finansministern samt urr Posse, Siljeström, Lundström, Åstrand, Staaff, v. Troil, Treffenberg, Alströmer m. fl. Man anmärkte det okloka deri, att nu upphäfva skogsstyrelsen, som endast varit i verksamhet sedan 1859; att det vore alldeles nödvändigt att en centralstyrelse leder skogsväsendet, på det att deri måtte bli någon reda och staten en sång få afkomst af den hö.st betydliga egendom staten eger i sina skogar (omkring 3 millioner tunnand); att skogsstyrelsen blitvit tillsatt just i följd af iksdagens skrifvelser i ämnet; cehatt ganska goda esultater vunnits af statens skogsskotsel, ehuru den luvarande styrelsen ej haft någon instruktion och lerför ej kunnat uträtta mycket, då den varit beronde af länsstyrelserna, IIr Carl Ifvarsson uttryckte len åsigt, att staten aldrig kan få annat än förlust å sin skogsbushållning, och hr Engman, att det vore å godt att kronan skänkte bort sina skogar under ilkor att de ej finge sköllas. Ii linocarna hada HFfoarfvaar ..