Göteborgsposten – 23 april 1869, sida 1

lingarne hade öfvertygat honom om att Sairmeuse blifvit honom återlemnadt nästan odeladt. De delar som blifvit frånskilda det ofantliga godset och sålda till olika personer voro af en jemförelsevis obetydlig vigt. Hertigen tänkte att det skulle vara politiskt och föga kostsamt att afstå ifrån dessa Jordstycken, fördelade kanhända mellan fyrtio eller femtio bönder. — Mina vänner, ropade han med stark stämma, jag afstår för mig och mina efterkommande från all den till mitt gods hörande jord, som ni köpt, den tillhör er, jag skänker er den!... Herr de Sairmeuse trodde sig genom denna löjliga present skola nå höjden af popularitet. Misstag. Det var endast tillställaren af komedien, Chupin, som vann i popularitet derigenom. Och under det hertigen med stolt och tillfredsställd min promenerade bland grupperna, skrattade bönderna och gjorde i tysthet narr af honom. De hade lurat gamle herrn, som de sade. Hertigen hade ej tid att tänka på händelsen med Chanlouineau, hvilken gjorde ett starkt intryck på hans son... En af hans gamla emigrationsvänner, markis de Courtomieu, som genom ilbud blifvit underrättad om hans ankomst, skyndade att träffa honom, åtföljd af sin dotter, fröken Blanche. Martial kunde ej underlåta att erbjuda sin arm åt dottern till sin fars vän, och de promenerade med korta