Göteborgsposten – 23 april 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Han gick sram i salongen, ödmjuk och vördnadsfull. Genom den halföppna dörren såg man i korridorens skugga de föga lugnande profilerna af hans båda söner. Han kom som ambassadör, förklarade han efter en oräknelig mängd ursäkter. Han kom för att bönfalla om att monseigneur täcktes visa sig på kyrkogården. — Nåväl! ja, utropade hertigen, jag vill göra det goda folket till viljes! ... Följ mig markis. Han visade sig på tröskeln till kyrkoherdebostället och genast höjdes oändliga lefverop, alla bössorua afskötos i luften, festkanonerna gåfvo eld . ... Aldrig hade Sairmeuse hört en dylik artillerisalva. Det var tre fönsterrutor som sprungo sönder i den ÅKrönta Oxen. Såsom äkta aristokrat visste hertig de Sairmeuse att bevara sin högdragna och likgiltiga köld — att visa sig upprörd är plebeiskt —, men i verkligheten var han förtjust, hänförd. Så förtjust att han genast tänkte på att belöna detta mottagande. Ett enda ögonkast på de af Lacheneur lemnade handi Fort-. fr N:o 91.