Göteborgsposten – 22 april 1869, sida 1

— A aA WA ———— deras uppgifter äro stridiga i den vigtiga punkten — kostnaderna; dessa belinnas efter statsrådet Abellns bok vida högre än etter hr Hedlunds. Orsaken härtill är att den senare icke erhållit lika fullständiga uppgifter: som den förre. Både statsrådet Abelin och hr IIedlund hafva satt sig i beröring med schweiziska förbundets general Dufour. IIr Hedlund har för länge sedan meddelat hvad denne general skall hafva yttrat om den förres försvarsfunderingar. Statsrådet Abelin har låtit öfversätta sitt organisationsförslag och försett det med noggranna upplysningar beträffande vårt lands egendomliga förhållanden, och general Dufour har afgifvit ett skriftligt yttrande derom till statsrådet Abelin. Detta — med förbigående af brefvets ingress — uppläste hr Abelin i Andra kammaren och derat framgick, att förslaget, efter general Dufours åsigt, uppfyllde alla fordringarne på en armå afsedd till försvar. Obestridligen försattes hr Hedlund genom detta förklarande i en ytterst generad ställning. Det är nemligen otänkbart att general Dufour kan till hr Hedlund hafva yttrat ett, och till statsrådet Abelin ett annat, och enda sättet att förklara skiljaktigheten är det, att hr Hedlund missförstått general Dufour. Att något sådant måste vara fallet, slutar jag mig till dels deraf, att statsrådet Abelin sade sig af grannlagenhetsskäl icke vilja uppläsa hela general Dufours bref, och dels deraf, att hr Abelin med något litet mera skärpa i rösten yttrade, att hans mening icke varit att föra någon bakom ljuset. Huru en i och för sig sjelf ytterst enkel fråga kan, genom specialintressenas mellankomst, blifva invecklad, framgår at meningsstriderna beträffande grunderna för den allmänna värnepligten. Först nyligen har det anspråket blifvit uppställdt att det i de gamla knektekontrakten och andra författningar intagna stadgandet, att rustoch rotehållare samt deras barn och tjenstefolk skulle vara fria från Åutskrifning, innefattar frikallelse för dem från beväringsskyldighetens utgörande. Om en sådan tolkning vore riktig, hvilket den pätagligen icke är, och om den vunne gehör, hvilket likaledes är omöjligt, så vore värnepligten helt enkelt reducerad till en obetydlighet af ringa värde. Utan tvifvel är afsigten att medelst denna tolkring bereda rustoch rotehållarne sådana fördelar som de sjelfva skola bestämma. Huru oförsynt äfven annars rättrådiga representanter kunna tillvägagå när den egna nyttan får öfverhand, synes af en åtgärd som hr Bälter Sven Ersson tillåtit sig. Såsom ledamot i försvarsutskottet har han i en afgifven reservation omförmält, att beväringslagen skulle stå i strid emot de i kuektekontrakten gifna försäkringar om frihet från utskrifning för rusthållare samt infanterioch båtsmanshållare med deras barn och tjenstefolk, Jastän sådana Tlörsäkringar om frihet från utskrifningar (med alla dervid hängande besvär) hvad namn de helst hafva kunna, viche blifvit genom utskrifningseller beväringslagen upphäfdal. Men de atfgifna forsäkringarne äro icke så formulerade som han uppgitver. Ilan har helt enkelt tillåtit sig en omkastning af ordens uppställning, något som man kan benämna en mysusikation. Såsom forut blilvit antydt, krigsministerns förslag har icke godkänts; utskottet har icke uppstallt några andra förslag, och riksdagen har fattat beslut, som icke heller bringat frågan ett steg framåt. Det torde för krigsministern blifva rentaf omöjligt att ar förhandlingarne inhemta krad representat onen verkligen vill och önskar i en så vigtig sak. Endast det har vunnits, att en väldig nn