Göteborgsposten – 22 april 1869, sida 1

hvad krigsministern töreslagit, men uppställde inga kontraförslag. Utskottet gick ändå längre genom sin åtgärd att föreslå indelningsverkets aflösning, ehuru en sådan åtgärd stridde mot 1867 års riksdags beslut, på hvilket krigsministerns förslag var bygdt. I stället för att medverka till den vigtiga försvarsfrågans lösning, intog utskottet till töljd af flera sammanstötande omständigheter en sådan ställning till frågan, att den blifvit än mera invecklad och man kan säga förfuskad. Inom utskottet hade ofta den förseglade seleln gifvit utslaget, och gifna följden deraf skulle naturligtvis blifva osammanhängande beslut. Hr Bergström uttalade också en åsigt, som tvitvelsutan gillades af de flesta i tysthet, nemligen vatt man visserligen icke hyst öfverdrifna förhoppningar att frågan nu skulle lösas, men man hade dock trott att den skulle komma ett steg närmare sin lösning; denna förhoppning hade likvisst efter genomläsandet af utskottets utlåtande blifvit grundligt sviken. — Hr Ribbing uttryckte sig längre fram med mera skärpa i samma riktning; karakteriserande utskottets utlåtande såsom suddigt, och erkännas bör, att om detta uttryck ej var fint, så var det dock träffande. Visserligen kan det förefalla besynnerligt, att då det af krigsministern framlagda förslaget hade blifvit bygdt på de grundvalar, som vid 1867 års riksdag blifvit lagda, detsamma ändå blef förkastadt. Men utskottet sjelf hade ju icke respekterat ifrågavarande riksdagsbeslut, utan, medelst den förseglade sedelns biträde, bortvoterat indelningsverket, men sedan underlåtit angifva huru den stam skulle åstadkommas, hvilken nu ligger i indelta armån. I hvilket trångmål de försattes, som hade medverkat till utskottets nyssnämnda beslut, visade sig af ett yttrande, som undföll hr Hedlund. Han sa e, att emedan 1867 års riksdagsbeslut, att svenska armån skulle bestå af stam och beväring, tillkommit genom en kompromiss, så hade regeringen icke så strängt bort följa nämnde beslut. — Huru bör en sådan advokatyr bedömas? IIvad skule man sagt om regeringen icke hade respekte rat riksdagens beslut? Det är uppenbart att Andra kammarens majoritet uttalade sig i försvarsfrågan med undanskjutande af frägans stora politiska betydelse. Det var popularitet, som eftersträlvades i första rummet. Endast några få ledamöter betraktade försvarsirågan från en hogre ståndpunkt; bland dessa nämner jag främ-t frih. Gripenstedt, som med kraft och värma erinrade att intet verkligt försvar kan tillvägabringas utan uppoffringar, och som påminde om de stora faror som kande uppstå af et vanvårdadt försvar. En omständighet har högst väsendtligt bidragit dertill att denna vigtiga tråga kommit på afvägar; det är föreställningen att ett starkt försvar kan åstadkommas för ytterst billigt pris, och såsom sådant har det schweiziska blitvit framställdt. Till denna sföreställnings utbredande har hr Hedlund väsendtligt meuverkat. Hans uppgifter om det schweiziska systemets kostnader hafva icke befunnits korrekta. Han har dock ej velat justera dem. Både före och under behandlingen af krigsministerns organisationsförslag har hr Hedlund uppträdt mot detsamma på ett sätt och i en ton, som, för att begagna en utnött fras, lemnat mycket öfrigt att önska. Det var naturligt att statsrådet Abelin skulle rikta sin uppmärksamhet äfven åt andra länders sörsvarsväsende och icke miust åt det egendomliga i Schweiz. För detta andamål besökte hr Abelin, lika som fallet varit med hr Hedlund, nämnde land. Begge hatva gkritvit en bok efter hemkomsten. Men — g —n-zn——— anse