Göteborgsposten – 21 april 1869, sida 2

— Detder låter ej som en skärmytsling, mumlade han .. Att längre förbli denna ovisshet var omöjligt. — Om du tillåter, min far, inföll Maurice, går jag och hemtar underrättelser. — Gå! svarade baronen; men om det är någon träffning, hvilket jag betviflar, så blottställ dig ej utan kom genast tillbaka. — Oh! var försigtig! bad baronessan, som redan såg sin son blottställd för förskräckliga faror. — Var försigtig! bad äfven Marianne, som ensam var mäktig att fatta hvilken dragningskraft faran borde ega för den förtviflade ynglingen. Att gå och inhemta underrättelser blef obehöfligt. I det ögonblick då Maurice gick emot dörren höll hans far honom tillbaka. — Vänta litet, sade han, dernere kommer en person som kanhända skall lemna oss upplysningar. På vägen som ledde från Sairmeuse sågs också verkligen en man närma sig. Han gick med stera steg midt på den sandiga vägen, med blottadt hufvud, och emellanåt stötte han häftigt sin käpp mot vägen, liksom hotande en fiende, synlig för honom ensam. Snart kunde man urskilja hans anletsdrag. (Forts.)