ning, att de IYten på var tids moral, som der! uppenbarade sig, ej äro inskränkta till Amerika allenast. Vi kunna se dem äfven på närmare håll, antydande tillvaron af en ruttenhet i samhällsandan, som erinrar om tillståndet under det sjunkande romerska kejsardömets dagar. Den bekante demokraten, folktalaren och skriftställaren Jules Simon, har neml. på ett allmänt möte i Paris hållit ett föredrag om ÅFamiljen, ur hvilket framgingo flera egendomliga data. Så visade han, huru det inom Frankrike råder en stigande motvilja mot att knyta familjeband. I ett arrondissement i Paris bidrogo 100 gifta par endast med 134 barn till befolkningen — en gkamlös siffra, fastän i detta afseende mindre skamlös än siffran öfver de födda i staten Newyork, der blott ett enda par af åtta kan skryta med att ega några barn alls. De fashiovabla distrikten i Paris äro de mest fattiga på barn, och i allmänhet är det de fat: tiga, som ha de största familjerna att försörja. År 1867 föddes i Paris 55,044 barn, at hvilka 15,472 voro oäkta. Denna procent är onekligen hög, men i Bayern och några städer i det puritanska Skotland är förhållandet dock ännu värre. Ett annat hinder för den franska befolkningens tillväxt är den verkligt förfärande dödligheten bland barnen. Af hundrade barn, som lemnas ut för att ammas, dö 90 om året i departem. Loire Inferieure och 87 i dep. Seine Införieure. De bondqvinnor, som emottaga små dibarn att vårda, kallas med ett grymt skämt Faiseuses dAngeså — englaskaperskor, och de ha mest att göra, hvilka ha rykte om sig att med den största snabbheten kunna verkställa denna de smås Transsiguration. En hemsk process, som nyligen varit anhängiggjord i Montauban, har uppenbarat förfärliga bevis på den utsträckning, hvari barnamordens system bedrifve, i det att den dervid anklagade erkände sig hafva begraft åtta barn under golfvet i sitt eget rum. IIr Simon ansåg dessa olyckliga förhällanden endast kunna afhjelpas genom att höja qvinnans ställning. Vi, som hvarje dag ha för våra ögon en stark utvandringsström, kunna ej annat än sätta den ena länken i förbindelse med den andra, ty det hela utgör dock en sammanhängande kedja. Det finnes någonting förskämdt inom menskligheten, som måste bortskäras, om den hvita racen icke skall börja att, äfven den, tvina. Det ger sig en märkbar oro tillkänna inom de djupa lagren af samhället, hvilka äfven antyda, att allt icke är så som det borde vara, att någonting kommit i olag inom det stora maskineriet, hvilket endast kan afhjelpas genom spridande auf sann bildning, verklig upplysning och välstånd. Här ha de högre klasserna ett stort värf, neml. alt genom ädelhet och ren moral gå i spetsen vid utförandet at stora och sköna handlingar. En sådan handling berättas nu föreligga i plan, för att snart bringas till verkställighet. Engelsmannen, upptäckaren af Nilens källor, sir Samuel Baker, har neml. sätt i uppdrag af v. konungen i Egypten att söka i den största skala utrota slafhandeln och slalveriet i allmänhet i trakterna inåt Afrika. Detta är en stor och betydande uppgift, nästan kräfvande en fältherres insigter. Baker har i sjelfva verket oinskränkt fullmakt att i egyptiska regeringens namn sätta sig i besittning af hela området mellan Gondokoro, 49 55 n. bredd, och sydkusten af sjön Albert Nyanza, ungefär 29 8 bredd. Vice konungen förbinder sig att lemna de trupper, ångare och förråder, som Baker anser sig behöfva för sitt ändamål, under det att: den senare beklädes med oinskränkt despotisk myndighe: öfver expeditionen såväl som öfver de länder, hvilka han tänker ställa under Egyptens välde. Enl. Times skall hans första åtgärd vara att söka undertrycka slafhandeln i den stora menniskobörsen Chartum. Baker har redan länge hänvisat derpå, att den enda nordliga vägen för den mellanafrikanska slafhandeln skulle kunna afstängas med några ångsartyg och upprättandet af militärposter på lämpliga afstånd ifrån hvarandra. Han tänker utföra denna plan i det han låter postkedjan börja några mil söder om Goradokora. I Gondokoro tänker han upprätta en stor station, hvilken skall ständigt förses med förstärkningar och förråder från det omkring 160 geografiska mil rakt norrut belägna Chartum Derpå drager han en kedja af smärre poster på 128 kilometers afstånd ifrån hvarandra längs hela linien från Gondokoro till ytterst: ändan af Albert Nyanza. Dessa militärisk skyddade poster förvaltas af agenter, hvilka såsom Hudsonsbaibolagets, förses med varor för att med infödingarne idka byteshandel mo i elfenben, vax, hudar och andra produkter der ; ifrån landet. Nilen är segelbar för ångar sända tll Gondokoro, och ofvanom det sist wvattanfallat 20 357 N BB4A dar den först.