Göteborgsposten – 20 april 1869, sida 1

son m. fl., hvilka dels ansägo detta vara en statsangelägenhet och att armeen lättast på enskild väg kun. de fylla sitt behof af hästar, dels framhöllo att extra rothållare vore skyldiga att vid utbrott af krig ställa till armens disposition 3,000 hästar. Statsrådet Abe: lin invände häremot, att det vore ovisst huruvida entreprenörer kunde anskaffa tillräckligt antal hås ai samt a:t enskilda hästhandlare skulle begagna tillfället att preja staten. Dessutom framhöll tal. andre länders exempel såsom stöd för vidtagandet af den föreslagna anordningen. — Efter slutad diskussion blef punkten utan votering af kammaren afslagen. Utskottets i -31 punkten gjorda tillstyrkan till K. M:ts förslag, att egare af extra roterad jord måtte vid utbrott af krig, i stället för att uppsätta manskap och trosshäst, ega att erlägga en kontant afgift till lika belopp statsverket utgifver för trosshäst, bifölls af Första, men afslogs af Andra kammaren. Med gillande af den grundsats, att de afsutna kavalleri:egementena och kårerna böra till roteradt infanteri forvandlas, hemställer utskottet i 32 punkten, att riksdagen mätie hos K. M:t göra und. sramställning derom, att rusthällarne vid de afsutna rusthållsregementena och kårerna må erbjudas förlängning af nu gällande vakanskontrakter till 1873 års slut; samt att, för den händelse rusthål:arne skulle vägra att på sådant erbjudande ingå, K. M:t täcktes låta rotera dem till infanteri och till statsverket indraga de till rustningens upprätthållande anslagna rustniogsoch augmentsräntor. Denna hemställan bifölls af Första kammaren, sedan frih. St. v. Holstein yrkat asslag derå. I Andra kammaren uppstod deremot rörande denna punkt en långvarig diskussion, som bufvudsakligast rörde sig kring frågan, huruvida statsmakterna hade rätt eller ej att göra de ändringar i rustningskyldigheten, hvartill omstädigheterna föranleda. Punkten godkändes efter votering med 80 röster mot 70, som afgålvos för bifall ull ett af frih. Gripenstedt framstäldt förslag, att första delen af punkten skulle godkännus, men kammaren deremot uppskjuta att yttra sig om den senare delen, som handlade om den risk rusthållarne skulle löpa om de vägrade att ingå på den erbjudna förlängningen af vakanskontrakterna. I 37:de puakton tillstyrker utskottet i anledning af åtskilliga motioner, att riksdagen må hos K. M:t anhålla om utarbetande och framställande af eti förslag till :åväl indelningsverkets aflosning som organisation af landiförsvaret, bygd på grundsa serna af allmän värnepligt och iättvis fördelning af de bördor, som landets försvar kräfver. Emot denna utskottets bemställan har grefve Hen. Hamilton reserverat sig, hemetällande att riksdagen med afslag å denna punkt, må förklara motionerna för närvarande icke till någon åtgärd föranleda. Vid diskussionen härom i Första kammaren sökte, grefve Posse genom åtskilliga silseruppgefter och genom jemiörelser mellan kostnaderna för vår arm och åtskilliga utländska armcer, adagalägga, att vårt land mer än något annat tynges af försvarsbördan. Detta talade tillräckligt för bifall till utskottets förslag, deri talaren dock ville hafva inrymd grundsatsen om stamtrupps bibehållande. Hr Montgomery-Cederhjelm trodde, att vårt indelningsverk hade många förtjenstor, men ville ej motsätta 8 g den allmänt uttalade önskan om en utredning i frågan. Tal. föreslog derför, att riksdagen måtte hos K. M:t begåra utarbetande af e:t förslag till såväl indelningsverkets aflösning som organisation af landtförsvaret, bygd på grandsatserna af stamtrupp och allmän värnepligt. Hr Storckenfelt förklarade sig ämna törkasta hvart och ett förslag, som ej i afseende på kostnaderna betydligt understiger det nuvarande, som så utsrmat landet. För bifall till grefve Hamiltons reservation och i öfverensstämmelse dermed afslag å punkten talade, föruiom reeervanten sjelf, hrr Björnstjerna, Hazel us, Rydin, C. Ekman, frib. A. C. Raab och Sprengtporten :a nt grefve Sparre, under det särskilda yrkanden framställdes af frih:ne Schwerin och Stjernblad, hvilken senare, med hvilken srib:ne Nordenfalk och Beck-Friis sig förenade, ville att riksdagen skulle hos K. M:t begära ett organisationsforslag i den riktning, att iudelningsverket må aflösas samt i öfrigt uppgjordt, på sätt vid 1867 års rikdag antydts. Seaan grefve C. G. Mörner yrkat afsslag å punkten, samt grefve Posse, hr Monigomery-Cederhjelm och frih. Schwerin afstätt srän sina särskilda yrkanden, anställdes votering mell.n grefve Hamiltons förslag och srib. Stjornblads yrkaude; osh segrade härvid gretve Hamiltons reservation med 53 röster mot 32. Således blef punkten af kammaren afslagen. Afven i Andra Kammaren bless denna fråga föremål för en lävgre öfverlaggning. Statsrådet Abelin erinrade om att det k. förslaget till armCorganisation blifvit utarbetadt i enlighet med de af 1867 års riksdag uttalade grundsatser samt att det ännu ej blifvit af Riksdagen profvadt, äfvensom att uagon stadgad äsigt om den form, hvarunder ett nytt förslag borde uppföras, ännu ej utbildat sig. Talaren anställde en jemsörolse mellan vårt och andra europeiska länders iöravarsväsende, för att dermed visa hvilka uppoffringar ett land måste underkasta sig för bevarandet af sin sjelfständighet. Indelningsverket vore grundadt i våra nationella förhållanden samt lämpligt att bilda en stamtrupp. Talaren uppläste slutligen ett bref från Schweiziska förbundets general, hvari denne förklarat, att det af talearen uppgjorda förslaget uppfyllde alla fordringar på en arme, afsedä endast till försvar, och förklarade han till sist, det meningen ej varit att föra någon bakom ljuset eller kränka någons rätt. Hrr frih. Liljenerantz, grefve Posse, Ribbing, Ridderstad, Hierta, Otterström. v. Troil och frih. Gripenstedt yrkaue asfslag, hufvudsakligen af skäl, att det af en föregående riksdag begärda forslaget ännu ej blifvit pröfvadt, samt att, då samma riksdag förklarat sin isigt vara att armen borde bestå af stam och beväing, det vore för tidigt att besvära K. M:t med anbllan om ett nytt förslag. Dessa talare uttryckte lerjemte den äsigten, att en armåCorganisation, byggd iteslutande på allmän värnepligt skulle kräfva större ippoffringar än som äro förenade med vårt nuvarande örsvarsystem. — För bifall till utskottets hemställan ippträdde hrr Hedlund, Sven Nilsson, Adlersparre och John Ericson, hvilka förklarade anledningen till denamma vara en Önskan att få tvenne förslag till jem