Göteborgsposten – 19 april 1869, sida 1

visserligen förorsakade fallet honom en grym smärta, men han plågades ännu mer af att bevittna de förräderier och lågheter som följde derpå. Under sådana förhållanden borde den enslighet som en förvisning medförde synas honom som en välgerning ... — Dessutom, yttrade han till baronessan, skola vi snart bli glömda här. Detta var dock cj alldeles hvad han tänkte. Men hans ädla huetru visade å sin sida ett lugnt ansigte, under det hon darrade för de sinas säkerhet. Denna första Söndag i Augusti månad voro dock herr dEscorval och hans hustru mer sorgsna än vanligt. Samma obestämda aning om en stor och snart stundande olycka beklämde deras hjertan. På samma tid då Lacheneur infann sig hos abbs Midon, stodo de på terrassen till sitt hus och kastade oroliga blickar utåt de två vägar, som från Escorval ledde till slottet och byn Sairmeuse. Samma morgon af sina vänner i Montaignac underrattad om hertigens ankomst, hade baronen skickat sin son för att äfven underrätta herr Lacheneur derom. Han hade befallt honom att återkomma så fort som möjligt, men detta oaktadt hade flera timmar förflutit utan att Maurice syntes till. — Måtte det blott ingen olycka ha händt honom!..Men ett ord af frökeu Lacheneur hade varit nog för att komma honom att glömma sin vanliga vördnad för den faderliga viljan.