Göteborgsposten – 19 april 1869, sida 1

Från Riksdagen. Den 24:de punkten af försvars-utskottets betänkande företogs i lördags till afgörande af båda Kamrarne. Utskottet har bäruti hemställt, att riksdagen icke måtte bifalla hvad K. M:t föreslagit om rustoch rotehållares samt soldatens inbördes förhållanden: at alla ovissa besvär, tillkomma efter knektekontraktens upprättande och nu förenade med soldatens aflönande, skulle upphöra, att kronan öfvertager rekryteringskyldigheten, att ett normalkomrakt, gällande för hela riket, upprättas m. m. Såsom skäl bärför anföres, bland annat, att rekryteringsskyldigheten för rustoch rotehållare vore en af grundbestämmelserna för indelningsverket och att det vore bättre att helt och hållet aflösa än att purtielt förändra indelningsverket. Denna utskottets motivering mötte i Första kammaren ett nastan allmänt ogillande, men man var likväl temligen öfverens om att icke bifalla K. M:ts förslag. Rustoch rotehållares skyldigheter att anskaffa rekryter innebure en garanti att erbålla dugligt ocb pålitligt tolk och det föreslagna normalkontraktet skulle medföra lör statsverket ökade utgifter, utan att i lika mån åt alla bereda den lättnad, som åsyftades. Denna utekottets hemställan godkändes utan votering, likasom att för närvarande icke borde bifallas K. M:ts förslag, att, jor tillökning af indelta ormens effektiva nummerstyrka, de till regementen och kårer enslagna, men indragna eller för särskilda ändamål vakanta, nummor måtte uppsåttas. Åfven Andra kammaren beslöt sig för att icke bifalla det kongl. förslaget såsom utskottet i dessa punkter tillstyrkt, man med gillande af den motivering, som åtskilliga ledamöter af utskottet från Andra kammaren uppställt, hvaruti, bland annat, yttrades, att ett normalkontrakt skulle på vissa orter medföra en ökad börda, att de föreslagna vilkoren icke kunde betraktas såsom lindringar i rustoch rotehällares besvär m. m. Chefen för landtförsvars-departementet statsr. Abelin förklarade, att den ståndpunkt, hvarftän K. M:t utgått, var införandet af allmän värnpligt, och att regleringen af förhållandet mellan rustoch rotehållare och soldaten afsag så väl de förras som armens intressen. Sedan han deielter visat, att det föreslagna normalkontraktet uppfyllde det vigtiga ändamålet att lika besvär borde medföra lika utgifter och att ingen fick betala mer än hvad billigt var och att rekiyteringsbördan nu föll särdeles ojemnt, inskränkte han sig till att begära, det kammaren för närvarande icke tö:::.— VF(—