Göteborgsposten – 15 april 1869, sida 2

Kännande tänkesätten i orten, företog sig kyrkoherden i Sairmeuse att bekämpa den envise gubbens illusioner. Men bertigen förstod ej skämt i detta afseende och han började svära så många Åjarnibleuatt presten ryste dervid, då Bibiane visade sig i salongsdörren. — Herr hertig, sade hon, herr Lacheneur och hans dotter önska tala med er. Namnet Lacheneur uppväckte intet minne hos hertigen. Först och främst hade han aldrig bott på Sairmeuse under någon längre tid... För det andra kunde det ej gerna hända, att en hofman under gamla regimen värdigades taga notis om namnen på dessa bönder, som han betraktade med så föraktlig likgiltighet! Då man ville tala med någon af det folket, ropade man: hör hit, karl! ... eller hvad som helst. Det var alltså med minen hos en person, hvilken förgäfves anstränger sitt minne, som hertig de Sairmeuse upprepade : — Lacheneur. . herr Lacheneur ... Men Martial, en mera uppmärksam och mera skarpsinnig observator än hans far, hade sett kyrkoberdens blick sänkas då Bibiane helt oförmodadt uttalade detta namn. — Hvem är denne person, abbe? frågade han i bekymmerslös ton. (Forts.)