Göteborgsposten – 15 april 1869, sida 2

dAuuudutAgUu Sig uvaäarkKvu AUT Guu Cict meunipkö ULLA skulle vara att genom okloka steg, geuom retlig ömtålighet och personlig äregirighet sätta freden i fara. Den som skulle, gifvande efter för ömtålig retlighet, utan ovilkorlig nodvändighet och utan att landets ära och intressen så fordrade, kasta tvenne stora nationer emot hvarandra, han skulle utsätta sig för ett strängt omdöme af historien och redan nu aflägga en svår räkenskap för sina medborgare. Man säger, att kejsarens regering ej har någon politik. Hon har en politik: fredens. Hon skall med alla lagliga medei fullfölja densamma, hon skall försvara den och, om hon kan, påtvinga andra den. Regeringen vill freden, och för freden förena vi våra sträfvanden i det närvarande och i framtiden. Med landets understöd, med den offantliga maktens medverkan ach framför allt med Guds hjelp, hvilken ej skall dertill saknas oss, skola vi bevara freden. Regeringstidningarne säga, att dessa förklaringar måste göra ett starkt intryck i Berlin och utöfva en helsosam verkan på båda sidor om Rhen. Mätte dessa förhoppningar besannas, då den dag möjligen skall kunna randas, när den allmänna alväpningen skall ställas på dagordningen och med kraft fordra sin lösning. Thiers fasthåller vid tanken på, att den federativa rörelsen i Tyskland har utsigt till att segra öfra enhetsrörelsen derstädes. Så t. ex. yttrade han sig i lagstiltande kåren: Vid betraktandet af händelserna och utvecklingen i Tyskland, måste vi hålla oss fria från hvarje lidelse: den federativa instinkten har vaknat i Tyskland med förnyad kraft, sedan man der kommit till öfvertygelse om, att Frankrike ej tänker blanda sig i de tyska förhållandena. Denna inre drift efter ett federativt statssamfund måste ha sin fria gång; det aldra minsta tecken till Frankrikes inblandning skulle genast hämma densamma, och det är endast och allenast utvecklingen i federativ riktning, som kan åter upprätta, hvad som skett under de sista tre åren. — Thiers är en politiskt klarsynt man, och det skulle väl kunna hända, att han har rätt, ehuru det ej för den ytlige betraktaren ser alldeles så ut. Till Paris har från missionärernas station i Yeou-yang-tcheou, Kina, ingått följande hemska underrättelse: Den 2 Jan. angrep ett mördareband missionärernas boning. Sedan de sprängt dörren, inträngde de i det inre af boningen. Hr Rigaud och tvenne seminarister knäböjde på trappsteget till altaret. De genomborrade honom med tvenne värjstötar och afskuro derefter på honom hufvud, armar och ben. Hundrade andra personer ha samtidigt blifvit massakrerade. Det är samma plats, der en annan fransk missionär, pater Mabileau, blef mördad år 1865. I Spanien har ett karlistiskt band försökt att öfverrumpla besättningen i S:a Leo de Urgel, Catalonien, men blifvit med stor förlust tillbakaslaget. Efter det kort förut en lifdömd soldat blifvit genom cortes mellankomst benådad, bar Moyn nu föreslagit dödsstraffets upphätvande. Med ofantlig majoritet, 124 röster mot 14, och med justitieministerns gillande hänsköts förslaget till ett utskott. Från Belgien skrifves, att exkejsarinnan Charlottas helsotillstånd börjar bli med hvarje dag sorgligare. Drottning Victorias läkare, sir W. Jenner, har af drottningen skickats till den sjuka. Man tror likväl icke, att han skall kunna förebygga det snara inträffandet af en katastrof. I staden Seraing (belgiska provinsen Liege) ha allvarliga oroligheter utbrutit bland dervarande arbetare, inemot 6,000 st., hvilka äro sysselsatta vid smältugnarne. De inställde sitt arbete d. 9 d:s och intogo en hotande ställning. Borgmästaren, som sökte att bringa dem till förnuft, blef sårad; detsamma var fallet med flera gensdarmeri-otticerare och soldater. Från Brässel afsändes vid underrättelsen om de timade upploppen genast 3 bataljoner infanteri och 2 sqvadroner kavalleri. Det oaktadt hållas möten af arbetarne, och man befarar nya oordningar. Orsaken till resningen är obekant. Tidningarne från Berlin återkalla nu uppgiften om prins Amadeus af Italien ankomst dit incognito. Prinsen befinner sig för närvarande i Genua. Den internationela trädgårdsutställning, som i höst skall ega rum i IIamburg, synes komma att bli lifligt besökt. I teatern Pagliano i Florens, den största i Italien, egde häromdagen en egendomJig demonstration rum under en föreställning, som gats till förmån för de efter de nationala slagen efterlefvande. Åskådareplatsen var uppfylld af garibaldister från 1859, från Aspromonte, från Tyrolen och från Mentana; midt under spektaklet föll från krongluggen I taket ett regn af tusentals proklamationer ned i salen, genom hvilka italienarne kallades under vapen. Detta mellanspel väckte emellertid ej någon entusiasm; man lemnade teatern i största lugn och ordning, och hjeltarne gin