Göteborgsposten – 13 april 1869, sida 2

vigska gresskapet i Norge, men båda dessa domäner afträdde han redan år 1854 till sina söner. Under lifstiden anförtroddes honom en mängd ansvarsfulla och vigtiga värf. — Den bekante skriftställaren Fr. Barfod började i Fredags i Köpenhamn en serie föreläsningar öfver Kristian IV:s och Gustaf II Adolfs tid inför ett talrikt och intresseradt auditorium. I denna föreläsning gafs bl. a. en öfverblick af de oroliga tiderna i Sverige efter Gustaf Wasas tid och en förträfflig, afrundad karakteristik af Carl IX. — M. Goldschmidts länge omtalta dram Rabbinen och riddaren uppfördes ändtligen för första gången på k. teatern i Köpenhamn sistl. Onsdag. Stycket mottogs, enl. de större köpenhamnstidningarne, välvilligt af publiken och kritiken har funnit flera momenter deri at stor poetisk skönhet och gripande dramatisk effekt. Detta bar dock icke förhindrat Erik Bögh att med sin vanliga hänsynslöshet, då det gäller andra författare, om stycket fälla följande lika korta, som obarmhertiga omdöme: Hr Goldschmidts melodrama — eller hvad man skall kalla det — Kabbinen och Riddaren uppfördes i går afton för fullt bus och mottogs med svagt bifall, blandadt med starka byesningar. Det är i trots af de hårdragna effektmedlen : Synagoge-sång, riddaredans, processioner etc. ett mycket långtrådigt, utomordentligt illa hopkommet och alldeles meningslöst afslutadt arbete. Denna dödsdom på knappa 9 rader öfver ett originalarbete förekommer i samma N:o af hy Böghs tidning, hvari 31 spalt egnas åt en öf versättning at Sardous La famille Benoiton. Men denna öfversättning är också verkställd af hr — Bögh sjelf.